Söndagen den 5 maj hölls det partiledardebatt i SVT:s Agenda. Den första sedan Sveriges Natointräde och den första för Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén. Med ett Europaparlamentsval om hörnet kunde man föreställa sig att en del fokus skulle ligga på EU-politiken, men så blev det inte. Tvärtom präglades debatten av de stora nationella frågorna sjukvård, skola och försvar kombinerat med klimat och kriget i Mellanöstern. Den enda som egentligen verkade vara intresserad av Europa var Liberalernas Johan Pehrson, som på i princip varenda fråga svarade att mer EU-samarbete var lösningen. Till slut blev det lätt parodiskt. Nog för att L är och ska vara Sveriges mest EU-vänliga parti, men att hänskjuta alla tuffa frågor till EU-nivå utan att utveckla vad Sverige roll och inställning bör vara är att göra det väl enkelt för sig. 

Att sjukvården äntligen fick en framträdande roll i debatten var utmärkt. Gång på gång svarar väljarna i olika undersökningar att det är den absolut viktigaste politiska frågan, något som framförallt borgerliga politiker verkar ha svårt att ta till sig. Så även igår. Det är oroande. För det måste finnas fungerande lösningar utöver vänsterns vevande om högre skatter. Om man tittar närmare på hur regionerna använder de pengar de har, är risken stor att mer pengar bara blir ännu fler skattekronor ned i svarta hål eller ivägkastade på konsulter och olika illa fungerande digitala system. Just ökad digitalisering inom vården är för övrigt en av få framtidsvisioner högerpartierna tycks tro på. Problemet är att digitalisering för digitaliseringens skull varken ökar effektivitet eller tillgänglighet. Tvärtom blir de ytterligare en oönskad belastning på vårdpersonalens axlar.

När det sedan skulle diskuteras skola havererade debatten helt. Det var dock inte bara partiledarnas fel utan framför allt Statstelevisionens. I stället för att prata om de många problem som finns inom svensk skola, som sjunkande kunskaper, stök, resursbrist, orimligt betygssystem, förstelärarkatastrofen etcetera så fastnade man i en tramsig rundgång där friskolor gång på gång ställdes mot kommunala skolor. Sanningen är att svårigheterna i hög grad är desamma oavsett huvudman. Det är djupt olyckligt att skoldebatten så ofta nu för tiden fastnar där. Självklart kan och bör man prata om vinstuttag i koncernskolor. Men inte endast. Att även många borgerliga politiker verkar acceptera och till och med ansluta sig till vänsterns narrativ om att friskolor är roten till allt ont är oroande. 

Slutligen diskuterades också säkerhet och försvar. Enigheten om att Sverige måste satsa mer för att garantera vår frihet var tydlig. Gott så. Samtidigt visade Socialdemokraterna återigen sitt rätta skattehöjaransikte. Magdalena Andersson (S) menade att det bör införas en särskild beredskapsskatt för att bekosta de omfattande försvarsanslagen. Det var något S föreslog redan för två år sedan. Att KD-ledaren Ebba Busch tydligt satte ned foten och underströk hur orimligt det är att låta ett redan hårt ansatt folk bära ytterligare bördor var utmärkt. Skulle vi få en ny regering 2026 är risken dock överhängande för att hårt arbetande svenskar kommer att få digna ned under ännu hårdare skattetryck. Det är värt att tänka på. I alla fall när vi funderat färdigt på kommande EU-parlamentsval och på varför SVT struntade i att lyfta detta val som är helt avgörande för Sveriges framtid och alltför få svenskar har koll på.