Energi var nyckelordet i TV4:s partiledardebatt på måndagkvällen (7/2 2022).
Dels för att energinivån bland de sju partiledarna nådde valrörelsenivåer.
Men framför allt för att energifrågorna just nu dominerar svensk politik på flera nivåer.
Vinterns höga elpriser har gjort många års problem i elsystemet uppenbara för breda befolkningslager. Sverige har – på grund av nedstängda kärnkraftsreaktorer och nedlagd kraftvärme – för lite planerbar kraftproduktion. Detta i kombination med ambitiösa klimatmål och en europeisk energikris har ställt energifrågorna på sin spets.
De höga drivmedelspriserna kopplar också ihop klimat- och energipolitiken med landsbygdsfrågorna, där flera partier försöker profilera sig.
Statsminister Magdalena Andersson (S) har lanserat ett elprisbidrag (till villaägare) och ett nytt reseavdrag, men har svårt att slå sig fri både från sitt ansvar och från sitt regeringsunderlag (= Miljöpartiet).
Magdalena Andersson hade liknande problem i debatten om gängbrottsligheten. Socialdemokraterna har höjt tonläget kring hårdare straff i ett försök att neutralisera Moderaterna.
Men statsministerns försök att skifta diskussionen om läget i utsatta områden till att handla om friskolorna föll hopplöst platt.
Det var också märkligt att prata om att borgerligheten ”bara ser halva problemet” när Nyamko Sabuni (L) – för övrigt i sin starkaste debatt hittills – i inlägget innan hade lyft fram partiets förortslyft med 200 förslag och ett starkt fokus på skolfrågorna.
Formatet – genomgående 30-sekundersrepliker – gjorde dock tillställningen allmänt rörig.
Partiledarna får chans att proklamera sina åsikter, men längre resonemang och försök att sätta åsikterna i ett sammanhang bryts obönhörligen av. Det blir mer käbbel än riktiga replikskiften som synliggör konfliktlinjerna.
I debatten om gruvpolitiken var nästan alla överens om att tillståndsprocesserna behöver kortas. Regeringen kom undan med att säga att de håller med, utan att behöva förklara varför en utredning om just detta legat i regeringskansliets byrålådor i flera år.
Felaktigheter blir svåra att rätta: vem kan ge sig på att förklara att Frankrike inte alls har höga elpriser på grund av kärnkraften, som statsminister Magdalena Andersson påstod, utan på grund av att naturgasen sätter priset på marginalen?
Vem hinner ifrågasätta Nooshi Dadgostars (V) inlägg om att Sverige på något vis ska bli narkotikafritt för att lösa gängbrottsligheten?
Med dubbelt så lång talartid hade upplägget med formaliserade talartider kunnat fungera bra.
Kanske gynnade formatet Magdalena Andersson, som enligt Expressen/Sifo vann debatten. Men statsministern är på defensiven både på energiområdet och i kriminaldebatten. Det är frågor som kommer att följa med resten av året.
Det kommer att finnas chanser att syna hennes inlägg hårdare i sömmarna, och när det blåser upp till valrörelse är det inte så säkert att tygen håller.