Enligt en ny studie från Uppsala universitet ökar p-piller risken för depression. Risken är allra störst för tjejer i tonåren. I Svenska Dagbladet (19/6) är forskarna bakom studien dock tydliga med att det inte gäller alla kvinnor, för många fungerar pillren bra och biverkningsfritt.
En ökad oro under de senaste åren för hur hormonella preventivmedel påverkar kvinnors kroppar och hälsa, har ofta parats med en känsla av att det är orättvist. Orättvist att det är just kvinnor som ska behöva utsätta sig för hälsorisker för att undvika ofrivillig graviditet. Det slipper män, men de får ändå ta del av njutningen.
Varför finns inte hormonella preventivmedel för män, blir en naturlig följdfråga. Det har gjorts försök i studier, som visserligen visat potential men inte lett till några produkter på marknaden – i många fall på grund av biverkningar. Vilket än mer spär på känslan av orättvisa. Kvinnor tvingas ju härda ut. Ett manligt alternativ skulle åtminstone göra det möjligt att turas om.
Det är dock inte någon sexistisk konspiration att det är just p-piller för kvinnor som godkänts trots biverkningar. En anledning är att sättet läkemedel forskas fram, kontrolleras och godkänns har förändrats. Det första p-pillret godkändes av amerikanska FDA år 1960. Året efter uppdagades neurosedynskandalen, då ett vanligt sömnpiller visats orsaka allvarliga fosterskador. För att undvika liknande händelser upprättades register för att rapportera biverkningar, och biverkningar blev centralare i processerna för att godkänna nya läkemedel.
Kvinnors egenmakt är också centralt. I boken The Birth of the Pill av Jonathan Eig, om det första p-pillret, ges en kanske något oväntad fördel gentemot andra preventivmetoder som då bidrog till pillrets popularitet bland kvinnor – att pillren gick att ta i hemlighet. Det handlade inte bara om att slippa krångla med pessar. Kvinnans beslut att bli gravid blev hennes eget, inte hennes makes eller någon annan mans.
Att det är kvinnan som påverkas mest av en graviditet är svårt att komma ifrån. Det är hon som behöver genomgå en abort, genomleva ett missfall eller bära och föda ett barn. Troligen gör det att hon naturligt känner större ansvar för att förhindra en graviditet. Att killar är mindre beredda att offra sin hälsa eller njutning – ett vanligt klagomål på den både billiga, smidiga och allra mest effektiva metoden, kondomen, är just att det minskar mannens njutning marginellt – är logiskt.
Men det vore en dålig anledning att friskriva män från ansvar. I en utmärkt ledartext i Dagens Nyheter (18/6) argumenterar Lisa Magnusson för att män behöver ta ansvar för sitt ejakulerande. Att vi inte kan acceptera kvinnligt lidande bara för att det gör det enklare för män. Män kan alltid göra kvinnor gravida, kvinnor kan bara bli gravida några dagar varje månad.
Ändå är det kvinnor som förväntas ständigt knapra piller. För kvinnor som inte drabbas av biverkningar finns ingen anledning att sluta, men för de som gör det krävs att killarna steppar upp. Om inte av omsorg för kvinnorna, så åtminstone av egenintresse – könssjukdomar eller en deprimerad flickvän är inte roligt, och går att undvika med samma medel som en graviditet. Med kondom.