Valet närmar sig.
Den första partiledardebatten i årets valrörelse är över. Den vann högeroppositionen om man får tro den tittarundersökning som Kantar/Sifo gjorde direkt efter tisdagskvällens (16/8 2022) debatt i Expressen TV.
Det är inte svårt att hålla med tittarna. Det var en regering, med tilltänkta samarbetspartier, oenig och på defensiven, mot ett högerblock på offensiven. Den som klarade sig bäst bland de röda och gröna partierna var C-ledaren Annie Lööf.
De åtta partiledarna fick välja var sitt politikområde: Ulf Kristersson (M) valde kriminaliteten, Nooshi Dadgostar (V) valde privatiseringarna, Märta Stenevi (MP) valde miljön, Annie Lööf (C) valde landsbygden, Johan Pehrson (L) valde skolan, Magdalena Andersson (S) valde välfärden, Ebba Busch (KD) valde vården och Jimmie Åkesson (SD) valde integrationen.
Mycket kändes som mer eller mindre gammal skåpmat. I sann miljöpolitisk anda återanvändes både argument och argumentation från tidigare politiska debatter och utspel, presskonferenser och social media.
Det enda som egentligen stack ut var ordväxlingen mellan Annie Lööf och Nooshi Dadgostar kring privatiseringarna.
En påminnelse om att statsminister Andersson har en grannlaga uppgift framför sig om det blir hon som får i uppdrag att bilda regering och presentera ett hållbart politiskt alternativ.
En uppgift som inte blev lättare av att V-ledaren kräver att Vänsterpartiet ska ingå i en eventuell socialdemokratiskt ledd regering efter valet. Samtidigt säger Centerpartiet nej till politiskt samarbete med V.
Nooshi Dadgostar har tidigare visat sig behärska politikens taktik. Men den här gången lade hon upp för en smash som den borgerliga oppositionen omöjligt kunde missa.
Därmed klargjordes också hur stora splittringarna i Magdalena Anderssons tilltänkta regeringsalternativ är.
På den andra sidan det ideologiska ”diket” har Moderatledaren Ulf Kristersson en något lättare, men långtifrån enkel, uppgift. I varje fall så länge Sverigedemokraterna inte kräver att få ingå i en eventuell kommande borgerlig regering, eller återupprepar påståendet att liberalismen är partiets fiende nummer ett.
Trots att en och annan elakhet slank igenom var det en ovanligt väl modererad partiledardebatt. Trots att valet närmar sig med stormsteg, och temperaturen i det politiska samtalet höjs, lyckades Expressens moderatorer Viktor Barth-Kron och Helena Gissén hålla debatten på en väl avvägd nivå. Någonting som varken SVT eller TV4 brukar lyckas med.
Även om upplägget fungerade, och debatten stundtals var riktigt informativ, innehöll den mycket gammal skåpmat. Det som brukar kallas ”blame game”, det vill säga vem som kan anses som varande skyldigt till hur det ser ut.
Borgerlighetens angreppspunkt nummer ett var: ”Ni socialdemokrater har styrt i åtta år. Det är era politiska tillkortakommanden som gör att det ser ut som det gör.”
Självfallet ligger det en hel del i vad oppositionen anför. Deras kritik är högst rimlig. Samtidigt får man inte blunda för det faktum att de borgerliga partierna har svårt att förklara hur deras politik kommer att kunna lösa Sveriges problem.
Miljöpartiets Märta Stenevi hade laddat för att prata miljö- och klimatpolitik, men debatten gled snabbt över till energi.
Ebba Busch (KD) undrade om statsminister Andersson ångrade beslutet att lägga ner Ringhals 1 och Ringhals 2. Det gjorde hon inte, menade att det var ett kommersiellt beslut och att det är Vladimir Putin som bär skulden för dagens bränsle- och energipriser.
Vilket är en sanning med modifikation. Kriget i Ukraina har förvärrat situationen, men det tyngst vägande skälet ligger ändå i de politiska beslut som Socialdemokraterna fattat i regeringsställning de senaste åtta åren. Ivrigt påhejade av Miljöpartiet ska dock sägas.
Noterbart är också Liberalernas successiva omsvängning vad gäller friskolorna. Från att ha gett dem i princip fria tyglar kan Johan Pehrson, Liberalerna partiledare, nuförtiden tänka sig att både reglera vinsterna och se över kösystemet.
När det gäller friskolorna borde Liberalerna ha kommit till insikt för länge sedan.
En sammanfattning: Bra upplägg, bra modererat av Viktor Barth-Kron och Helena Gissén. Dock gick det politiska innehållet lite för ofta på tomgång. Högersidan vann debatten. Om de fortsätter i samma stil fram till valet lär Ulf Kristersson (M) få i uppdrag att bilda regering.
Även om det fanns motsättningar var de åtta partiledarna rörande överens om en sak: Sverige kan bättre, mycket bättre än så här.
Men då gäller det också att kunna visa det och hur.