Häromdagen presenterade Socialstyrelsen sina nationella riktlinjer för vård av och stöd till människor med adhd och autism.
Även om det är relativt vanliga diagnoser – mellan fem och sju procent av alla barn och tre procent av alla vuxna har adhd, mellan en och två procent har autism – är det ofta svårt att få rätt hjälp och rätt stöd.
Särskilt svårt är det att få det i tid. Väntetiderna inom barn- och ungdomspsykiatrin kan vara ett ibland två år.
Innan man kommer så långt som till BUP tvingas föräldrar ofta stånga sig blodiga mot systemet för att deras barn ska få de anpassningar som de behöver för att kunna fungera i förskola och skola.
Något som är en rättighet oavsett om det finns en diagnos eller inte.
I en debattartikel i Dagens Nyheter (20/10 2022) skriver företrädare för Socialstyrelsen: ”Kunskapen och medvetenheten om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ökat under senare år, i hälso- och sjukvården och socialtjänsten, i skolan och hos allmänheten. Samtidigt saknas tillräcklig kunskap hos flera bärande samhällsaktörer.”
Bristen på förståelse för neuropsykiatriska diagnoser, och hur dessa påverkar individen, får inte sällan allvarliga konsekvenser.
Av de som sitter inlåsta på svenska fängelser uppskattas minst 25 procent ha adhd. Bland de barn som är placerade på låsta Sis-hem är siffran ungefär hälften.
Adhd leder inte sällan till depression och en rad fysiska sjukdomar. Dessutom riskerar varannan vuxen med adhd att utveckla beroendesjukdom. Samsjukligheten är hög, en av fyra med substansbrukssyndrom har en adhd-diagnos.
Att göra rätt kräver både kunskap, empati och sunt förnuft hos alla som i sin profession möter människor med neuropsykiatriska funktionshinder. Det finns inte alltid idag.
I sin DN-text pekar experterna från Socialstyrelsen på att en person som behöver glasögon inte blir tillsagd att anstränga sig och titta noggrannare: ”lika lite kan personer med adhd eller autism skärpa sig och fokusera utan rätt stöd och anpassningar.”
Exakt så är det. Socialstyrelsen framhåller också att det inte är tillåtet att rutinmässigt kräva blod- eller urinprov för att säkerställa drogfrihet innan någon får behandling med adhd-läkemedel.
Alla har rätt till en individuell bedömning och att någon tagit ett otillåtet preparat för att försöka självmedicinera för att hen inte fått den hjälp som behövs får inte diskvalificera från vård.
Det behövs en massiv satsning från såväl kommuner som regioner. Personal i hälso- och sjukvård, socialtjänst, kriminalvård, elevhälsa, äldreomsorg och beroendevård måste utbildas i hur man bemöter och hjälper människor med adhd och autism.
Även små förändringar i förhållningssätt kan göra stor skillnad.
I dag krossas många barns framtid redan i lågstadiet för att det saknas insikt om deras funktionshinder eftersom svårigheterna inte ”syns utanpå”. Samtidigt dör människor helt i onödan för att de inte får tillgång till rätt läkemedel.
Rätt stöd i god tid till människor med neuropsykiatriska funktionshinder, byggd på forskning och beprövad erfarenhet och utan moralism och pekpinnar, skulle ge enorma vinster både ur ett samhälls- och ett individperspektiv.
Måtte Socialstyrelsens nya riktlinjer få ordentligt genomslag.