Det rör på sig i skolfrågan.
Regeringen presenterar nya förslag på löpande band.
Häromveckan var det regelskärpningar för religiösa friskolor. På en presskonferens häromdagen (10/2 2022) presenterades ett avdrag på skolpengen för friskolor av skolminister Lina Axelsson Kihlblom (S) och statsminister Magdalena Andersson (S).
På samma presskonferens utlovades dessutom att ett förslag gällande kö som urvalsgrund ska presenteras inom kort.
Med de två senare förslagen utmynnar Åstrandsutredningen, som presenterades redan 2020, i konkreta lagförslag.
Om de går igenom i riksdagen förefaller oklart. Hittills har flera av de borgerliga partierna uttalat sig kritiskt särskilt om att införa en mer differentierad skolpeng (Svenska Dagbladet 10/2 2020).
Troligt är att regeringen vill göra vinster i välfärden, särskilt inom skolan, till en valfråga. Då kan kavalkaden av förslag visa att de menar allvar och är redo att agera. Även om förslagen inte går igenom.
Viljan att verka handlingskraftiga inför valet kan även vara anledningen till att förslagen ter sig något förhastade och att det finns brister i konsekvensanalysen.
Vad som händer med drabbade elever om en sänkt skolpeng tvingar friskolor att slå igen kunde varken skolministern eller statsministern svara på under presskonferensen.
Det är heller inte så enkelt att motstånd mot förslaget bara kommer från en ”vinstvärnande nejsägarriksdag” och skolkoncernernas lobbyister, som statsministern låtit påskina.
Utöver kritik från Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, har även Håkan Wiclander, ordförande för Idéburna skolors riksförbund uttalat sig i negativt (Svenska Dagbladet 10/2 2022). Han kallar olika skolpeng för offentliga och privata aktörer för ett ”feltänk”, även om han överlag är mer positivt inställd till att motverka ”marknadiseringen”.
För hur mycket intentionen än är att rensa bort ”marknadsskolans avarter”, och de stora skolkoncernerna i synnerhet, riskerar det med nuvarande utformning att gå ut över alla icke-offentliga huvudmän.
Små, idéburna skolor har i regel redan små marginaler och kan tvingas bomma igen.
Hur regeringen ser på dessa eventuella effekter har man konsekvent avböjt att svara på. Det får deras handlande att framstå som förhastat och ogenomtänkt, eller som ett medvetet försök att bygga rökridåer för att undvika obekväm kritik.
Vilket som är värst är svårt att svara på, men ingetdera är en stabil grund att bygga framtidens skola på.