Ökad risk för att kvinnor blöder ihjäl hemma på badrumsgolvet är ingen fri- eller rättighetsfråga. Att byta ut ordet kvinna mot “den som är gravid” är ett osynliggörande av kvinnlig biologi. Om regeringen inte förstår det, är det både skrämmande och sorgligt. I decennier har kvinnor kämpat för en trygg och säker reproduktiv hälsa. För rätten att bli prioriterade och tas på allvar av vården när de är som mest sårbara. Nu riskerar denna kamp utsättas för ett av de värsta bakslagen i modern tid.
2021 föreslog Fria Moderata studentförbundet att förfarandet runt aborter borde ändras och att “Sverige bör bli första land att permanent tillåta abortpiller över disk” (SvD 19/1 -21). Istället för att den kvinna som vill avsluta en graviditet ska behöva uppsöka vården för att få hjälp, argumenterades för att kvinnor på egen hand ska kunna hämta ut piller som sätter igång en bortstötning av embryot.
Kort därefter gjorde Moderaterna förslaget till sitt och 2023 tillsattes utredningen “En förändrad abortlag” vilken nyligen lämnade sitt slutbetänkande till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD). Resultatet är skrämmande. Bland de idéer som utredaren saluför finns att det ska räcka med digital vårdkontakt för att få en bedömning och ett recept. Inte som idag där kvinnan fysiskt behöver träffa någon som fastställer graviditetens längd och gör en bedömning av vilket behov av stöd som finns, samt kan avgöra om en klinisk abort är mer lämplig. I dag måste den första dosen abortmedicin också tas på sjukhus, vilket innebär att det finns en etablerad kontakt om något skulle gå snett. Det kravet vill utredaren radera.
Det är inte ovanligt att kvinnor tror sig veta exakt när de blivit gravida, men att fostret i verkligheten är större eller mindre än befarat. Vad händer om egenbedömningen blir fel? Utan ultraljud ökar också risken för att utsatta kvinnor som vill avsluta en graviditet i hemlighet chansar och tar tabletter trots att de egentligen är för långt gångna.
Ett annat galet förslag är att det i lagen inte längre ska anges vilka yrkeskategorier som får genomföra aborter. Helt orimligt. Sådant ska inte kunna skilja sig från klinik till klinik beroende på chefens magkänsla eller ekonomiska resurser. Kvinnor ska kunna lita på vården.
Ytterligare hål i huvudet är det nya könsneutrala språkbruk som rekommenderas. Inte ens när det kommer till den biologiska kvinnokroppens mest grundläggande funktioner ska man alltså få använda ordet kvinna.
Genom hela utredningen vilar en ande av att abortsökande kvinnor i högre grad måste tvingas bort från vården för att inte ta utrymme från andra, viktigare, uppgifter och inte belasta landets kvinnokliniker i onödan. Redan idag förvägras många klinisk abort, och tvingas (efter att ha tagit den första tabletten på sjukhus) att oroliga och ledsna att gå hem för att invänta kroppens reaktion. En del blir efter ett tag liggande i blodpölar på badrumsgolvet i tron att de ska dö och får i panik skjutsas till akuten av partner eller vänner. Ska dessa nu alltså bli fler?
Abortutredningen är helt enkelt en käftsmäll mot kvinnors trygghet. Förverkligas den innebär det att det kommer bli än mer omöjligt än idag att få göra abort på sjukhus. Mindre frihet, inskränkta rättigheter och i värsta fall fler kvinnor (ja, kvinnor, inte livmoderbärare eller gravida individer) som dör. Det här är inte en väg mot moderniserad aborträtt utan en återgång till den tid då kvinnor inte kunde räkna med samhällets stöd utan fick hantera sin “olycka” bäst de kunde på egen hand.