För inte alltför länge sedan minskade Skellefteås befolkning.

Nu växer kommunen så det knakar.

Oangenäma problem har blivit lite mer angenäma.

Men att gå från en kommunal planering med befolkningsminskning till en med befolkningsökning låter sig inte göras över en natt. Det är en samhällsomvandling som ställer höga krav på både den politiska ledningen och på höga tjänstemän.

Det var hösten 2017 som Northvolt lämnade besked: Vi bygger i Skellefteå.

Sedan dess har det arbetats intensivt med att ta fram nya översikts- och detaljplaner. Med att iordningställa mark för fastighetsbolagen att bygga på. Men det har inte gått tillräckligt snabbt.

Mycket tyder på att kommunens ledande politiker och tjänstemän inte klarat av den uppgiften, stt bygga tillräckligt mycket tillräckligt snabbt. I varje fall inte hittills. Nu ska förvisso arbetet skyndas på. Men värdefull tid har gått förlorad.

Eller som kommunalråden Evelina Fahlesson (S) och Lorents Burman (S) skriver i en debattartikel i Norran (2/10 2020): ”Den stabilt ökande produktionen av bostäder som skett de senaste åren är långt ifrån den markanta ökning som behövs.”

Alltså har inte tillräckligt mycket gjorts, tillräckligt snabbt.

Så är det. Vilket också bekräftas i Boverkets bostadsmarknadsanalys för 2020. Underskottets röda staplar fortsätter att lysa röda till och med 2023, så långt som analysen sträcker sig.

Nu är inte Skellefteå ensamt om att ha brist på bostäder. Det har 212 av 290 kommuner.

Men det är en klen tröst när köerna till hyreslägenheterna ringlar sig allt längre. När villor och bostadsrätter är säljarnas marknad. De bostadsrätter som i princip skänktes bort för 20–25 år sedan kostar i dag åtskilliga hundratusen.

Det är nya tider i Skellefteå. För nya tider behövs nya tankegångar, nya lösningar. Många av de gamla socialdemokratiska trotjänarna har lämnat politiken. Föryngringen på ledande poster är både markant och imponerande.

Det finns också en allt starkare insikt om att det offentliga inte alltid kan mest och bäst – och därtill är billigast.

Eller som Evelina Fahlesson och Lorents Burman skriver: ”Signalen till marknaden är att Skebos förmåga inte kommer att räcka till för den unika situation som vi befinner oss i. Vi behöver fler aktörer som är med oss i den samhällsomvandling där fler bostäder är absolut grundläggande för att klara tillväxten.”

Det vill säga att den kommun som i långeliga tider och i många sammanhang mer eller mindre aktivt motarbetat privata initiativ inom de kommunala verksamheterna hastigt och lustigt vädjar till marknaden om hjälp.

Ja, som det kan gå.

Skellefteå står inför stora förändringar och gigantiska utmaningar. Hela befolkningssammansättningen kommer till exempel att i grunden förändras med Northvolts gigantiska batterifabrik. De anställda ska ha någonstans att bo, deras barn förskola och skola att gå till. Äldreomsorgen och annan kommunal service behöver byggas ut.

Northvolt dammsuger arbetsmarknaden i jakt på rätt kompetens till sin batterifabrik. Fram till 2025 beräknar man med att anställda 2 500 personer. När produktionen väl startat kommer kringjobb med all sannolikhet att skapas för bevakningspersonal, chaufförer, hamnarbetare och många andra yrkesgrupper.

Som ska ha någonstans att bo.

Att ha minst 5 000 nya bostäder inflyttningsklara 2025 är ett högt satt mål. Om det inte bara ska bli ytterligare ett ambitiöst, välformulerat sådant krävs det både att socialdemokratin lämnar gamla, väl invanda tankebanor och att planprocesserna påskyndas så mycket de överhuvudtaget kan påskyndas.

Det finns inga alternativ.