Johanna Schreiber är skribent på Liberala Nyhetsbyrån.
Ordleken är egentligen alldeles för enkel, men kul för att den är sann: Det har varit ett evigt hattande. Förluster i val till såväl CUF-ordförande i mitten av 90-talet, som partiledarstriden mot Annie Lööf (C) 2011. Hon kandiderade till riksdagen 2014, men blev inte invald.
Senast följde några veliga månader efter Muharrem Demiroks (C) avgång: I februari rapporterade SVT att Anna-Karin Hatt “inte stänger dörren” till en partiledarroll. Men för mindre än två veckor sedan (2 april) var beskedet ett annat. Då hade hon “efter moget övervägande” landat i att hon inte ville bli ny partiledare.
Nu har hon ångrat sig, och det är ett glädjande besked. Få aktiva centerpartister, få politiker över huvud taget, har en så gedigen bakgrund inom det partipolitiska arbetet som i näringslivet. En utskrift av hennes CV skulle vara näst intill skadligt för miljön, eller åtminstone göra slut på bläcket i skrivaren.
De allra tyngsta uppdragen – som statssekreterare och senare minister – föregicks av förtroendeposter i Centerpartiets ungdomsförbund i både Sverige och Norden. Hon har jobbat som både ledarskribent och haft tunga tjänster inom partiorganisationen där hon bland annat var med och utvecklade Alliansens ekonomiska politik innan hon gick vidare till näringslivet och en rad olika styrelser. Just nu är hon vd för Lantbrukarnas riksförbund. Utöver detta har hon bland annat förtroendeuppdrag för den där djurskyddsorganisationen som symboliseras av en gullig panda.
Men Anna-Karin Hatt har – förmodligen – någonting som många partiledare saknar: inofficiellt och personligt stöd från en framgångsrik företrädare. Medan partiledare som Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Gustav Fridolin i princip sa “tack och hej, leverpastej” till sina efterträdare har Olofsson och Hatt en relation som sträcker sig flera decennier bakåt i tiden. Redan långt före Alliansåren var hon Maud Olofssons (C) adept och beskrevs som ett framtidsnamn. Det politiska landskapet, det svenska samhället och världsläget har givetvis förändrats sedan dess. Men att ta fram ny politik är ett hantverk. För 20 år sedan var det Hatt som hjälpte Olofsson med den saken. Kanske kommer nu veteranen att göra samma sak för sin gamla adept.
Det vi kan förvänta oss är – förhoppningsvis – en partiledare som jobbar hårt och förhandlar ännu hårdare. Någon som har upplevt nederlag som gränsar till förnedring, men vet hur man reser sig igen och håller huvudet högt med siktet inställt på att lyckas nästa gång. Det har hon ju gjort hittills.