Ett val har vinnare och förlorare.
Med tre av fyra distrikt färdigräknade går Moderaterna i Norsjö framåt å det väldigaste. Från 1,2 till 17,4 procent.
Håkan Jansson och Charlotta Jansson Enqvist, som bytte parti, från Kristdemokraterna till Moderaterna, gör succé. Förmodligen har många Norsjöbor i det här fallet röstat mer på person än på parti och partiprogram.
Med ett av två distrikt färdigräknade får det nybildade Folkinitiativet Arjeplog 29 procent av rösterna. De vill vara ett ”ideologiskt obundet parti med kandidater från olika politiska och ideologiska bakgrunder som alla har Arjeplogs bästa som gemensam nämnare.”
Det finns inget gemensamt framgångsrecept för de lokala partierna. Mer än att väljarna tröttnat på de etablerade. Det kan handla om lokala frågor, där folkviljan går emot majoriteten, eller helt enkelt att invånarna upplever ett växande avstånd mellan makten och folket.
I Skellefteå är Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna plusvarianter. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som den senaste mandatperioden haft ett budgetsamarbete, tappar tre mandat. Alliansen ökar ett. Sett till måndagens preliminära valresultat samlar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet 33 mandat i kommunfullmäktige. De fyra borgerliga partierna samlar 23.
Finns det vinnare så finns det också förlorare.
En minusvariant är Centerpartiet, som i valen till kommunfullmäktige backar i Västerbottens samtliga kommuner.
Från måttliga 1,3 procentenheter i Skellefteå till rena rama katastrofsiffror: Minus 18,8 procentenheter i Storuman, minus 18 procentenheter i Vilhelmina och minus 10,6 procentenheter i Nordmaling.
Carina Sundbom, gruppledare för Centerpartiet i Skellefteå, spekulerar i Norran (12/9 2022): ”Kanske har de som är mer till höger vänt oss ryggen. Att man ändå väljer att stanna i Alliansen, men det är bara spekulation. Vi får invänta analysen av valresultatet.”
En annan minusvariant är Liberalerna. Partiet mer än halverades jämfört med förra valet. 2018 fick man 6,58 procent av rösterna. Den här gången landar Liberalerna preliminärt på tre procent. Halveras partiet en gång till, vid nästa val, förlorar man platserna i fullmäktige.
Eftersom Skellefteå kommun utgör en enda valkrets är spärren två procent. Det gör att gruppledaren Christina Soldan kan dra en djup suck av lättnad. Hade Skellefteå varit indelat i flera valkretsar hade spärren legat på tre procent.
När Christina Soldan har dragit den där djupa sucken av lättnad behöver både hon och partiet ta sig en funderare på framtiden: Vad behöver göras för att Liberalerna inte ska bli ett före detta kommunfullmäktigeparti?
Den här mandatperioden har inte farit väl med Liberalerna. På riksplanet har det bråkats: om Nyamko Sabunis kvaliteter som partiledare, om vilken politisk väg partiet ska ta. Sådant smittar av sig på region- och kommunpolitiken. Förtroendet naggas i kanten.
Men det är långt ifrån hela ”sanningen” bakom debaclet. Minns hur kandidaterna som skulle förnya och föryngra partiet hoppade av under uppmärksammade former. Minns bråket mellan Christina Soldan och Shervin Ahmadzadeh, som slutade med att den sistnämnde lämnade sin plats i kommunfullmäktige, lämnade Liberalerna för att bli socialdemokrat.
Men inte ens det är hela ”sanningen” bakom debaclet. Liberalerna har inte varit tillräckligt tydliga i debatterna i kommunfullmäktige, inte tillräckligt synliga. Som litet parti får man ingenting gratis, utan måste hela tiden på egen hand fånga väljarnas uppmärksamhet.
Partiets politik måste marknadsföras bättre, tuffare.
Den här diskussionen, om Liberalernas plats i den lokala politiken, är inte ny. Efter valet 2018 skrev jag till exempel i en ledare i Norran (31/10 2018) att om partiet misslyckas med att bli mer synligt löper man en reell risk att trilla ur fullmäktige i nästa val. (Läs detta val)
Liberalerna har genomlevt många kriser på riksplanet. På det lokala har de varit färre, mycket tack vare att Liberalerna i alla tider haft en plats i först stads- och sedan kommunfullmäktige. De har varit en självklar del av Skellefteås politik.
Det är de inte mera.
Nu behöver Liberalerna rannsaka sig själva, göra en omfattande och djupgående valanalys och sedan ta konsekvenserna av vad analysen kommer fram till: Driver man rätt politiska frågor med rätt politiker?
Om inte – och nu upprepar jag mig – löper Liberalerna en reell risk att trilla ur fullmäktige i nästa val.