Frågan är inte varför skolchefen Anders Bergström slutar.
Frågan är varför det tog så lång tid att komma fram till att ”det nödvändiga förtroendet saknas”, som kommunchefen Kristina Sundin Jonsson uttrycker det i ett pressmeddelande.
Förtroendet måste ha varit på upphällningen en längre tid. Ungefär sedan Norran började granskningen av ”affären”.
Kommunens agerande reser fler frågor än vad det rätar ut frågetecken: Varför lät man den här surdegen stå och surna så länge? Vad var det som slutligen gjorde att det nödvändiga förtroendet försvann? Finns det fler ”lik i garderoben”?
Det är frågor som i dagsläget inte har några svar.
Men en sak är säker: Den här historien slutar inte här och nu.
Anders Bergström lämnar sin tjänst med omedelbar verkan. Byter ut passerkortet mot maximalt 16 månadslöner eller 1 488 000 kronor. Om han får ett nytt jobb under tiden sker en avräkning mot överenskommelsen.
Nu är det dags för räfst och rättarting i de kommunala korridorerna. Revisionsbyrån EY har fått i uppdrag att utreda om jävsproblematiken på förvaltningen är kulturellt betingad eller om det handlar om ett enstaka fall.
Turerna kring Anders Bergström, och hans göranden och låtanden, är problematiska. Den stora frågan är vem som visste vad och när hen visste det. Bli inte förvånad om fortsättning följer i ämnet tjänster som avslutas.
Det var en gammal romare vid namn Juvenalis (ca 60–ca 130), han var tänkare, författare och satirdiktare, som myntade uttrycket ”en sund själ i en sund kropp”.
Dit tycks Skellefteå kommun ha en lång väg att vandra.
Och då handlar det inte bara om Anders Bergström-affären. Det handlar i minst lika hög grad om den tystnadskultur som tillåtits få fotfäste. Om chefer som med berått mod eller av ren okunskap till exempel efterforskat källor. I strid med lagen.
Som berättat för ”sina” anställda att det är hen och ingen annan som svarar på medias frågor som rör förvaltningen.
Helt acceptabelt.
Skellefteå kommun har ett lika gigantiskt som svårt arbete framför sig. Dels måste förtroendet för kommunen och förvaltningen återupprättas. Det har blivit skadat. Dels måste man ta tag i problematiken med tystnadskulturen.
Vet inte hur många gånger politiker från den borgerliga alliansen lyft frågan om tystnadskulturen i kommunfullmäktige.
Förmodligen ungefär lika många gånger som Maria Marklund (S), det tidigare kommunalrådet, försäkrat att situationen är under kontroll, att det pågår eller kommer att inledas utbildningsinsatser.
Men ingenting tycks hända. Utbildningsinsatserna tycks vara fruktlösa. Och det är det som är det stora problemet. Att ingenting händer, att vissa chefer tycks vara immuna mot både politiska propåer, utbildning och lagstiftning.
De som känner sig träffade kan ta åt sig, ni andra kan låta bli.
För att gå händelserna i förväg. Det skulle inte förvåna om revisionsbyrån EY kommer fram till att Anders Bergström-affären i varje fall delvis är kulturellt betingad. Precis på samma sätt som tystnadskulturen är det.
Här har Skellefteå kommun verkligen någonting att jobba med, någonting att ta itu med om man ska kunna leva upp till målsättningen att vara en god arbetsgivare. Vilket är helt nödvändigt om kommunen ska kunna växa i den takt man vill.
Ett viktigt steg på vägen mot en sundare förvaltningskultur är den visselblåsarfunktion som inrättades i höstas.
Att det dröjde till hösten 2020 är ett underbetyg till både politisk majoritet och kommunen som sådan.
Nu är det bara att hoppas på att visselblåsarfunktionen fungerar och att kommunen tar upplysningarna på allvar.
Då, men först då, kan Juvenalis tankegods om kropp och själ förverkligas.