Uppåt för Socialdemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna.
Nedåt för Centerpartiet, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Allt jämfört SCB-undersökningen i november förra året.
Det finns partisympatiundersökningar och så finns det partisympatiundersökningar. Tyngst väger Statistiska Centralbyråns undersökningar, och tyngst bland dem väger majundersökningen ett valår.
Det är den sista stora mätningen inför valet.
Om det skulle vara riksdagsval i dag skulle de partier som vill se Magdalena Andersson (S) som statsminister samla 51,1 procent av rösterna, medan de partier som vill se Moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister skulle samla 46,9.
Därmed inte sagt att det blir Magdalena Andersson som får bilda regering. Spelbolaget Unibet tror till exempel att det blir en koalition med Moderaterna och Kristdemokraterna som kommer att få styra Sverige.
Om det skulle vara riksdagsval i dag skulle både Miljöpartiet och Liberalerna hamna utanför riksdagen.
Noterbart är dock att medan Miljöpartiet är på väg nedåt – 3,3 procent av rösterna är en statistiskt säkerställd minskning jämfört med både SCB-mätningen i november 2021 och riksdagsvalet 2018 – är Liberalerna på väg uppåt. 3,4 procent är en statistiskt säkerställd ökning jämfört med november 2021, men samtidigt en statistiskt säkerställd minskning jämfört med riksdagsvalet 2018.
Intressant att notera är också att två av de tre partier som ökar i undersökningen har bytt partiledare. I Socialdemokraterna gick Stefan Löfven och Magdalena Andersson kom. I Liberalerna gick Nyamko Sabuni och Johan Pehrson kom.
Det är bara Kristdemokraterna som lyckats öka med samma partiledare. Trots att partiledaren Ebba Busch varit ute i x antal blåsväder.
Maria Nilsson, Liberalernas partisekreterare, ser SCB:s mätning som ett ”trendbrott” där nye partiledaren Johan Pehrson spelat en avgörande roll. Partiet hoppas att Westerbergeffekten och Lejonkungens succéval 2002 ska följas av en Johan Pehrson-effekt.
Att Bengt Westerberg och Lars Leijonborg ska få värdig en efterträdare i Johan Pehrson.
Frågan som många liberaler, och många andra, ställer sig är: Kom partiledarbytet för sent för att kunna rädda kvar partiet i riksdagen?
Med facit i hand är det lätt att konstatera: Valet av Nyamko Sabuni till partiledare blev inte vad många liberaler och liberala väljare hade hoppats på. Hennes högersväng belönades inte. Många socialliberaler undrade, och det med all rätt, vart Liberalerna var på väg.
Partiet ville inte ha hela Nyamko Sabuni, och då var Liberalerna ingenting för henne. Hur hon uttryckte det hela, hennes ordval, när hon i maj i år, bara ett halvår före valet, meddelande att hon lämnar rollen som partiledare säger om inte allt så väldigt mycket.
Kritiken mot henne skulle inte få ta överhanden. Den kritiken lär inte bara ha kommit utifrån – bland annat sedan hon i ett samtal med Ulf Kristersson (M) sa att hon skulle kunna tänka sig att fly till Norge om kriget nådde Sverige – utan även inifrån.
Nu är Nyamko Sabuni historia och det är lätt att konstatera, som Norrans ledarsida gjort, att hon inte var rätt kvinna för partiet.
Tiderna är mörka och onda. Små partier missgynnas vid kriser som Ukrainakriget och pandemin. Då söker sig väljare till stora partier. Det kan förklara en del av Socialdemokraternas framgång i väljaropinionen. Med 33,3 procent är de det klart största partiet.
Men det är inte hela förklaringen. Magdalena Andersson inger ett helt annat förtroende än vad Stefan Löfven gjorde. Därtill har partiet justerat budskapet, den gigantiska u-svängen i Nato-frågan tycks heller inte ha påverkat partiet i negativ riktning.
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin kallar det ett styrkebesked av ett parti och av en partiordförande och statsminister som inger förtroende hos väljarna. Stora ord i framgångens stund.
Men vad han glömde att ta upp är att den borgerliga oppositionen är både svag och splittrad.
Många allmänborgerliga väljare känner säkerligen en olust inför att Sverigedemokraterna ska få större inflytande. Brott-och-straff-spåret börjar också kallna, närma sig vägs ände. Det är frågan om det finns fler röster att hämta på brott och straff – trots skjutningar och en växande gängkriminalitet.
Höstens val är väldigt ovisst. Det lär bli spännande.
På vilken sida riksdagsspärren hamnar Miljöpartiet och Liberalerna? Svaret på den frågan får direkta konsekvenser för regeringsfrågan.
Blir det Magdalena Andersson (S) eller Ulf Kristersson (M) som får bilda regering och tillsammans med vilka partier?
Svar ges i september.