Sverige var på väg in i en lågkonjunktur redan före coronakrisen.

Ekonomerna var oense om hur djup och långvarig den skulle bli.

Nu vet vi delvis svaret: Den blev bråddjup, hur långvarig återstår att se.

Det kom ett rop på hjälp i måndags. Ett SOS från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Budskapet löd: Vi vill ha minst åtta miljarder kronor mer i generella statsbidrag för 2021.

Det tycks som om nästan hela Sverige; företag, kommuner och regioner, föreningsliv, kultursektorn och många andra tagit köbricka till finansdepartementet. Alla vill ta del av det offentligas kaka, tyvärr även personer med mindre ärlig uppsåt. Fusket och kriminaliteten i coronakrisens fotspår är minst sagt upprörande. Och det är inte ens riktnumret.

Coronapandemin har trasslat till det för landets kommuner och regioner. Till exempel tvingas Skellefteå kommun, för andra året i rad, skjuta på fastställandet av budgeten från vår till höst. 2019 handlade det om osäkerhet kring statsbidragen. 2020 handlar det om, just det, coronakrisen.

Även om kommande år blir tuffa för Skellefteå finns det de som har det betydligt värre. Det är bara att följa nyhetssändningarna för att inse vilka problem som många kommuner står inför. Den grundläggande problematiken finns kvar, att allt färre ska föda allt fler. Till detta kommer en befarad minskad ökning av skatteunderlaget.

Men mitt i allt detta mörka coronamörker finns det strimmor av ljus. i varje fall för Skellefteås del. Skellefteå är i grund och botten en välskött kommun, skatteuttaget är med norrländska mått mätt lågt. Och framför allt är nya arbeten på väg in i och med Nortvolt och alla kringjobb som batterifabriken skapar.

Mitt i coronapandemin måste Skellefteå kommun ha hög beredskap för fler lägenheter, fler platser i förskola och skola och all annan kommunal service. Skellefteå måste klara av att gasa och bromsa samtidigt. Kommunens ledning, både den politiska och den på tjänstemannasidan, kommer att ställas inför svåra prov.

Nu kommer det att visa sig om den politiska ledningen är vuxen sin uppgift. Att de klarar av att lotsa Skellefteå genom en bråddjup lågkonjunktur.

Statsminister Stefan Löfven (S) och Skellefteås båda kommunalråd Lorents Burman (S) och Evelina Fahlesson (S) har en sak gemensamt – utöver S-ideologin. Domen över deras insatser kommer att falla på andra sidan coronakrisen.

Nej, det vankas sannerligen inga feta år för kommuner och regioner. Enligt beräkningar från SKR kan lågkonjunkturen dröja sig kvar och ekonomin börja återhämta sig först 2013.

Oavsett om kommuner och regioner får full kompensation för extrakostnader relaterade till coronakrisen eller inte – det har finansminister Magdalena Andersson lovat – gäller det för kommunerna att vända på varenda slant, tänka på det där Gustav Möller sa om ”förslösade skattekronor” och ”stöld från folket”.

Nu är ett bra tillfälle att se över kommunernas och regionernas verksamheter. Inte minst i en kommun som Skellefteå som har en hög andel offentligt skötta verksamheter. Kan privata välfärdsföretag sköta de arbetsuppgifter som kommunen sköter i dag, och göra det billigare med bibehållen kvalitet, ska de naturligtvis få göra det.

Om inte är blir det en uppgift för kommunen. För privata utförare i bland annat välfärden får aldrig bli ett självändamål. Det är hur mycket man får för pengarna, och till vilken kvalitet som ska vara det som avgör. Det här är en fråga som den borgerliga alliansen i Skellefteå drivit länge, men som man borde driva betydligt hårdare, inte minst nu i coronatider som dessa.