Telemarketing. Väldigt många telefonsamtal kommer från olika säljare.
Många har som princip att aldrig köpa något av telefonförsäljare. Expressens rapportering om oseriösa säljare, som jobbar på uppdrag av Telia, illustrerar nästan övertydligt varför det är en princip som är värd att anamma.
Telia är delvis statligt ägt, och en stor välbekant aktör. Det inger förtroende. Nicklas berättar för Expressen (20/3) att han kände sig trygg med att lyssna och teckna ett abonnemang för att den som ringde sa sig komma från just Telia. Men försäljaren som lovade att lösa ut honom från sitt gamla abonnemang kunde inte leverera på det löftet. Istället blev Nicklas fast med parallella abonnemang och onödiga kostnader.
En annan som inte råkat riktigt illa ut, men likväl haft en mycket otrevlig erfarenhet, är Jan-Olof (2/4). Efter att ha avböjt säljarens erbjudande "femtionelva gånger" gjorde han klart att samtalet nu är avslutat. "Du kan dra åt helvete gubbjävel!" sa säljaren då, precis innan samtalet bröts.
– Han trodde förmodligen att jag hade lagt på. Jag tycker det var så förbannat oförskämt, sammanfattar Jan-Olof
Han är knappast ensam om att tycka det. Vissa säljare har uppenbarligen låga tankar om kunden på andra sidan luren, man tänker osökt på när Leonard DiCaprio i filmen The Wolf of Wall Street räcker långfingret till den kund han via telefon lurat på skitaktier för tusentals dollar. Den typen av säljkultur är skadlig.
Dessutom är den ofta cyniskt inriktad på ensamma och äldre människor, och det är fortsatt ett problem även om vissa aktörer menar sig ha skärpt till sina etiska regler.
– Det finns en del ensamma människor där det här kanske är det enda samtalet man får i veckan, säger Maria Wiezell, expert på konsumenträtt och konsumentjuridik hos Sveriges konsumenter.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Stora företag som Telia har det yttersta ansvaret för hur telemarketingfirmorna de anlitar agerar å deras vägnar. Att säljarna är fristående, och ej direkt anställda av Telia, är ingen ursäkt. Kvalitetskontrollen man hänvisar till räcker uppenbarligen inte.
Dessutom skapas onödigt krångel, när den interna kundtjänsten inte kan hjälpa till utan kunden måste kontakta den externa säljaren. Det blir hopplöst för konsumenten att veta vart man ska vända sig, och risken att folk fastnar i ett abonnemang de inte vill ha ökar.
Företagen behöver ta eget ansvar för att städa upp. Som kund ska man kunna känna sig trygg när man ingår avtal och vart man vänder sig när det blir fel. Det är inte minst en företroendefråga för telefonbolagen. Tills dess går det som kund att anamma principen att svara "tack, men nej tack" när telefonförsäljarna ringer.