Norrland bland förlorarna när regeringen griper in

Det som är bra för Mälardalen, Västkusten och Öresundsregionen kan vara direkt skadligt för Norr- och Västerbotten.

Det är bra att migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) ger klara besked. Att hennes besked är fel, sett ur ett Norrlandsperspektiv, är en helt annan sak.

Det är bra att migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) ger klara besked. Att hennes besked är fel, sett ur ett Norrlandsperspektiv, är en helt annan sak.

Foto: Johan Nilsson/TT Nyhetsbyrån

Ledare2022-11-04 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det som är bra för Stockholm, Göteborg och Malmö behöver nödvändigtvis inte vara bra för Norr- och Västerbotten.

Det som är bra för Mälardalen, Västkusten och Öresundsregionen kan visa sig vara direkt skadligt.

Det är en insikt som tycks fela hos både riksdagsledamöter och ministrar. De måste börja inse att riksdagen är hela Sveriges riksdag, att regeringen är hela Sveriges regering. Det får de aldrig glömma.

Ingen behöver tvivla på att det är Sverigedemokraterna som dikterat villkoren inom migration och integration. Asyllagen ska anpassas till EU:s miniminivå, antalet kvotflyktingar ska minska, ”bristande vandel” ska vara skäl nog för utvisning och så vidare.

Att den liberalare delen av regeringsunderlaget accepterat avtalets mera motbjudande skrivningar är och förblir något av en gåta. Eller är de helt enkelt så ”coola” att de tror/hoppas på att Lagrådet ska ha betydande invändningar mot förslagen. Det får framtiden utvisa.

– Stockholmsperspektiv, muttrar Rikard Eriksson, professor i ekonomisk geografi vid Umeå universitet, när han kommenterar åtgärderna för att minska invandringen (Framtidsfabriken 31/10 2022). De riskerar att försvåra samhällsomställningen i norra Sverige.

Northvolt befarar att regeringens (och Sverigedemokraternas) åtgärder riskerar att drabba norra Sverige hårt.

För inte alltför många år sedan sågs norra Sverige som en tärande utpost norrut, innan Arktis tog vid. Det satsades enorma summor på vad som närmast kan betraktas som moderna beredskapsjobb. Det gick sisådär. När de statliga bidragen tog slut tog även jobben slut.

Nu är situationen en helt annan. Arbetslösheten i norra Sverige är rekordlåg. Så låg har den inte varit sedan nuvarande mätmetod infördes 2008. Rekordsiffrorna gäller för Jämtland (5,1 procent), Norrbotten (5,2 procent) och Västerbotten (4,6 procent).

Att gå från att vara tärande till att vara närande är en fantastisk utveckling.

Man hade kunnat tro (och hoppas) på att den gröna återindustrialiseringen i norra Sverige gjort avtryck i maktens korridorer. Att den nya regeringen om inte gynnar så i varje fall inte försvårar regionens samhällsomvandling. Men det är precis vad den gör.

Och det är precis vad även den förra regeringen gjorde. Den som inte var borgerlig.

Förslaget att kraftigt öka försörjningskravet för arbetskraftsinvandring från tredje land (= utanför EU) – från 13 000 till över 30 000 kronor i månaden – är ett rött förslag som blått och brunt gladeligen köpt.

Peter Larsson är regeringens samordnare för samhällsomställningen i norra Norrland.

Enligt honom behöver Norr- och Västerbotten någonstans mellan 50 000 och 100 000 nya innevånare inom 10–15 år.

Det behövs inte bara högkvalificerade forskare, ingenjörer med unik spetskompetens och andra specialister.

Det ökade försörjningskravet lär inte göra det svårare för företagen att tillsätta de många gånger välbetalda industrijobben. Men det behövs också personer som kan ta hand om en åldrande befolkning – om vi inte vill ha robotar som torkar bort tårarna från en av ålder skrynklig kind – som jobbar inom vården, som städar, som lagar mat, affärsanställda, lärare och barnskötare.

Det behövs folk till både typiska manliga och typiska kvinnliga yrken.

Fler i jobb, mer skatteintäkter, bättre välfärd. En utveckling som borde välkomnas av politikerna. Men icke. Regeringen planerar inte några justeringar av Tidöavtalet för att underlätta arbetskraftsinvandring i norra Sverige (Framtidsfabriken 1/11 2022).

Det var ett klart besked från migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M).

Klara besked är bra. Att de är fullkomligt verklighetsfrånvända och helt uppåt väggarna är någonting helt annat. Att regeringen tänker sig ”vidta åtgärder i syfte att få människor att kunna gå från bidrag till arbete” låter fint, men det räcker inte. Det kommer inte att räcka.

Till den förra och den nuvarande regeringens försvar ska sägas att ambitionen att förhindra lönedumpning, att stoppa det många gånger hänsynslösa utnyttjandet av utsatta och sårbara människor, inte minst i storstädernas grå och svarta ekonomier, är bra.

Men att slå dövörat till när experter och företag slår larm om de regionala konsekvenserna, att inte kunna se att det som är bra för Mälardalen, Västkusten och Öresundsregionen kan vara direkt skadligt för Norr- och Västerbotten, undergräver förtroendet för en regering och ett justitiedepartement som lever i otakt med verkligheten.

Att regeringen ska göra om, göra rätt, eller i varje fall agera är tyvärr alldeles för mycket att hoppas på.