Black Lives Matter-rörelsen, som de senaste veckorna demonstrerat mot brutalitet och rasism inom polisen, sedan den svarta 46-åringen George Floyd blivit kvävd till döds av polis, har nu börjat rikta in sig på annat man upplever är rasistiskt.
I USA har flera delstater beslutat att ta bort statyer föreställande generaler som varit involverade i slavhandel.
Nu reses krav i Sverige på att statyer föreställandes Carl von Linné ska tas bort för att han utvecklade ett slags rasbiologi.
I Storbritannien vill Black Lives Matter-rörelsen ta bort Winston Churchills staty eftersom han också, som folk på den tiden i hög uträckning gjorde, hängav sig till och trodde på rasbiologi.
Att proteströrelser projicerar sin ilska över orättvisor gentemot avbilder och statyer är ett återkommande fenomen.
I de forna sovjetstaterna revs exempelvis Lenin- och Stalinstatyer på löpande band efter unionens upplösning.
Och det behöver heller inte vara fel: det är självklart att många statyer förkroppsligar sådan orättvisa och sådant förtryck att det helt enkelt inte är värdigt att låta dem står kvar.
Men man måste samtidigt skilja på människor som gjort rasism och förtryck till sitt livsverk från dem som varit barn av sin tid – men samtidigt bidragit till mänskliga framsteg och gjort världen bättre.
Carl von Linné må ha haft ett motbjudande intresse för påstådda rasskillnader. Men han är samtidigt en av Sveriges – och världens – största vetenskapsmän genom tiderna.
Och Winston Churchill må ha varit anhängare av rasbiologi, vilket många var på den tiden. Men han är samtidigt en starkt bidragande orsak till att Europa inte lever under nazistiskt förtryck.
Frågan blir vad som på sikt får vara kvar om allt som inte passar in i samtidens värderingar ska glömmas bort.
Kommer vi inte längre att kunna hylla Astrid Lindgren eftersom hon använde n-ordet i sina sagor?
Eller kommer Zlatanstatyn att kunna stå kvar mot bakgrund av hans nedsättande uttalanden om damfotboll?
Och vilket samhälle blir till när vi aktivt strävar efter att förneka vår – förmodat – sämre historia?
Frågan om olika statyers och minnesmonuments vara eller inte vara förtjänar att tas på allvar och är inte alla gånger enkel.
Men att betrakta Carl von Linnés minne som så vedervärdigt att vi ska gå så långt som att förneka det är historielöst.
Nej, det är klart statyn ska stå kvar.