Missad medicinering, brister i hygienen, fall och sår.
Det är ingen vacker bild av vården och omsorgen på Skellefteå korttidscentra som målas upp i Norran (24–25 augusti 2021).
Bara under de två senaste åren har 528 avvikelser noterats på de fyra avdelningarna. Det handlar om fallolyckor, om fel i medicineringen, om brister i sammanhållen vård och omsorg och så vidare.
Personer som är färdigbehandlade på sjukhus, men ännu inte redo att återgå till det egna hemmet, kan erbjudas korttidsboende. Det kan också personer som vårdas av anhöriga i hemmet och där den anhöriga behöver avlastning, så kallad växelvård.
Det handlar alltså om några av samhällets svagare grupper. De som behöver vård och omsorg och anhöriga som behöver avlastning för att klara av, orka med vård och omsorg i hemmet. Det handlar om personer mer eller mindre beroende av samhällets insatser. Som samhället, i det här fallet Skellefteå kommun, sviker.
Det är fullt förståeligt att många känner sig otrygga efter Norrans rapportering, efter att Elisabet Pettersson, maka till Roger Pettersson, som för snart två år sedan fick en stroke och blev halvsidesförlamad, slagit larm om alla brister på korttidscentrat.
Mycket tryggare och lugnare lär de inte ha blivit av vad Petra Liuski, vikarierande verksamhetschef, hade att förtälja Norrans reporter: att man ”jobbar med ett förbättringsarbete utifrån avvikelserna” och att ”medarbetare och chefer ger en trygg och säker vård och omsorg”.
Det är precis vad en chef förväntas säga.
Socialnämndens ordförande, Iosif Karambotis (S), är både kritisk till vården och omsorgen och självkritisk. Till Norran (25/8 2021) säger han bland annat: ”Jag vill naturligtvis be om ursäkt” och ”Personalen ska kunna tillgodose vårdtagarens behov”.
Och så flaggar han för att situationen på korttidsboendet ska diskuteras av politiken: ”Vi kan behöva utreda om det finns något systemfel eller strukturella problem.”
Den diskussionen behövs. Uppenbarligen. Men låt det bli mer verkstad än snack.
Det är bra att Karambotis erkänner begångna fel och brister. Men samtidigt är det någonting som han måste göra. Skellefteå är nämligen en kommun med höga tankar om sig själv, som anser att ingen privat aktör kan sköta vården och omsorgen bättre.
Så varje gång som händelser som den här rullas upp innebär det kritik mot kommunens sätt att sköta de verksamheter som de själva sköter/fortsättningsvis vill sköta.
För till slut så har droppen urholkat stenen.