Antalet dödsoffer fortsätter att stiga i Tyskland efter regnovädret och översvämningarna.
Hus, vägar, järnvägar, broar, elledningar och annan infrastruktur har spolats bort. Samhällen har skurits av från omvärlden,
Översvämningarna beskrivs som de värsta under det senaste seklet.
Stora delar av Centraleuropa är drabbat. Tyskland värst. Men även Belgien och Nederländerna.
De senaste åren har vi gång på gång blivit påminda om hur liten människan är när Moder jord rasar. Jordbävningen i Indiska oceanen 2004, och den efterföljande tsunamin, tog mellan 230 000 och 280 000 liv.
I närtid den ”livsfarliga hettan” i östra Kanada och USA De massiva skogsbränderna i Kalifornien. Och nu stormen Berndt.
Vi i Sverige borde ta lärdom. Förbereda oss. Många svenska städer är inte nog dimensionerade för översvämningar och extremväder. Det menar företrädare för såväl SMHI som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Skellefteå tillhör (tack och lov) inte de största riskområdena. Men det finns ändå sådant som kommunen behöver ta hänsyn till.
Eftersom vatten rinner neråt är grunden för all samhällsplanering att arbeta med höjdsättning, alltså att bevara lågpunkter obebyggda dit vattnet kan styras och svämma över utan konsekvenser för hus eller människor. Bristen på byggbara områden gör dock att kommuner ibland ändå väljer att bygga på en lågpunkt. Lösningen är då att skapa en ny lågpunkt i närheten dit vattnet leds.
Det hjälper, men inte när oväder i Berndt-klass slår till och dränker stad och land.
Alltså måste vi också titta på de bakomliggande orsakerna. Klimatförändringarna.
Det går inte att koppla enskilda väderhändelser till klimatförändringarna. Oväder kommer och oväder går. Det har de alltid gjort.
Vad forskarna däremot vet är att extremväder, framför allt skyfall och värmeböljor, kommer att bli vanligare. Det regn som fördelats över månader och år faller i stället på veckor och dagar.
Stilla rinnande bäckar, åar och floder kan stiga väldigt plötsligt och överraskande mycket. De förvandlas till rasande monster som slukar allt i sin väg.
För att minska skadorna – både räknat i människoliv och i egendom – behöver vi jobba på två fronter. Vi måste dels arbeta förebyggande, få ner de globala utsläppen av växthusgaser, dels vara bättre förberedda om och när ovädret slår till.
Frågan är annars inte om det blir en katastrof, utan hur stor den blir, hur snabbt den kommer och var den kommer att slå hårdast.