Många bensinstationer på landsbygden kämpar med lönsamheten, slåss för sin överlevnad.
Och värre blir det, enligt branschorganisationen Svensk Bensinhandel.
Enligt dem är hundratals glesbygdsmackar, kanske så många som 500, hotade när nya miljöregler träder i kraft i juli 2022.
Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som vill att alla rörledningar under jord ska ”säkras mot rost”. För att explosiva vätskor inte ska hamna i marken. För att förhindra miljöskador.
Det är ett fullt rimligt krav. Men effekterna får inte bli så långtgående.
Först ska det grävas. Sedan ska rören förstärkas eller bytas ut. Slutligen ska marken återställas.
Dyrt? Precis så dyrt som det låter. Ett sådant projekt beräknas kosta uppemot en miljon kronor.
Pengar som mindre fristående aktörer inte har.
Det kan förvisso finnas pengar att söka. Och det är bra. Men de kan bara fås i efterhand. Alltså ska mackägaren ha god likviditet, eller få låna pengar av banken. Till en landsbygdsinvestering. Det brukar bankerna vara opigga på att göra.
Här behöver staten gå in med en hjälpande hand. Ett särskilt investeringsstöd? När det är staten som tvingar fram en modernisering borde det också vara staten som betalar, hela eller stora delar av den.
Om politikerna vill att landsbygden och glesbygden ska överleva. Visa det. Nu finns chansen. Ta den. Visa att det finns någonting bakom alla vackra ord och slående fraser. Att landsbygdens röster räknas mer än vart fjärde år.
Bensinmackarna försvinner. En efter en. Det är en naturlig utveckling när fossila drivmedel fasas ut för att ersättas med el.
En del av en naturlig strukturomvandling. Du behöver ingen bensinmack om du laddar bilen i garaget hemmavid.
Men där inte många bor, där samhällets service inte är en självklarhet, där skolan och affären bommat igen fungerar bensinmacken som en samlingspunkt för byborna.
Där du kan köpa mjölken som du glömde att köpa, hämta paket och apoteksvaror. Köpa en morgontidning, lite godis till tv-kvällen. Läggs macken ner blir ett dråpslag mot själva samhället.
Helt plötsligt finns närbutiken fem–sex mil bort.
De som bor i små orter brukar tillhöra det tåliga och tålmodiga släktet. Vana att inte ha nära till samhällets service.
Men någonstans finns det en bortre gräns. Även för dem. Till slut blir det för långt till affären, till bensinmacken.
Landsbygden förtvinar och dör.
Det här är en utveckling som riskerar att accelerera i takt med att mackarna försvinner.
Men är det verkligen så här mörkt, finns det inget ljus i slutet av tunneln?
Jo, faktiskt. Det finns det. I ett längre perspektiv lär landsbygdsborna tillhöra vinnarna. I takt med att fossila bränslen fasas ut och el fasas in. Långa avstånd och ofta låga elpriser blir då en vinnande kombination.
Om nu inte nuvarande och kommande finansministrar beskattar fordonselen på ett sätt som gynnar städerna och missgynnar landsbygden.
Det är omöjligt att säga hur snabbt omvandlingen kommer att gå. Men mackarna kommer att dö, en efter en.
Det är en oundviklig utveckling. Vad man kan hoppas på är att närbutiken och all den service som den lilla macken i byn svarar för kan finnas kvar.
Minskningen av koldioxidutsläppen från biltrafiken måste minska. Och det snabbt.
Effektivast hade det naturligtvis varit att se till att det sker där det bor många människor på en liten yta och där kollektivtrafiken redan är väl utbyggd.
Men att tänka i de banorna hade varit alldeles för avantgardistiskt för politikerna.
Och förmodligen också väldigt kostsamt i form av tappade storstadsröster.