Oavsett om det gäller kaniner, undulater, hamstrar eller geckoödlor så är de små husdjuren ofta högt älskade familjemedlemmar. Därför är det egentligen inte särskilt märkligt att reaktionerna inte lät vänta på sig när Jordbruksverket presenterade nya regler för sällskapsdjur, tänkta att träda i kraft nästa år.
"Reaktionerna blev mycket större än vi förväntade oss", säger generaldirektören Christina Nordin till DN (20/3). Därför har man nu valt att dra tillbaka förslaget.
Regelverket i fråga har inte uppdaterats sedan slutet på nittiotalet. Sedan dess har en ny djurskyddslag hunnit träda i kraft, och mer forskning om husdjurs välmående har publicerats. Det är alltså hög tid för en uppdatering.
Det finns dessutom mycket att säga till det skrotade förslagets försvar. Djur som naturligt lever tillsammans, ska ha minst en kompis. I en bur eller ett terrarium ska det få plats med passande inredning för djuret som dessutom ska ha gott om utrymme att röra sig och kunna få utlopp för sina naturliga behov. Det är självklarheter.
Dessutom ville verket öka flexibiliteten. Bland annat genom att ge möjlighet att vid kontroller godkänna mindre avvikelser, förutsatt att de inte påverkar djurets välfärd negativt. Detta för att minska antalet dispensansökningar och lätta den administrativa bördan.
Det är dock inte de fullt rimliga förslagen som upprört, ilskan har riktats främst mot de nya kraven på burstorlekar. För vissa djur handlar det om krav på utrymmen som är tio gånger större än idag. För en kanin med upp till två kaninkompisar blir det en levnadsyta på minst tio kvadratmeter. Det kan tyckas lite väl generöst tilltaget, och när Jordbruksverket backat undrar man om det är för att de inte riktigt hade på fötterna.
Att små kaniner som väger något kilo skulle behöva större boyta än en box för en häst som väger flera hundra kilo, förklaras med att det finns krav på att släppa ut hästar för daglig motion. Måtten baseras på antagandet att de flesta kaniner tillbringar majoriteten av sitt liv i en bur, men tillräckligt regelbunden vistelse utanför buren borde rimligen duga gott även för dem, för att föräldrar ska slippa viga ett helt eget rum till barnens kaniner.
Det måste understrykas att meningen med reglerna är att säkra att djuren har det bra. Att ha husdjur är ingen rättighet. Den som väljer att skaffa ett djur har istället en skyldighet att sörja för dess välmående. Om man inte klarar av att leva upp till reglerna är det rent krasst, inte nödvändigtvis så att det är reglerna det är fel på om de grundas i forskning. Just smådjur råkar ofta särskilt illa ut eftersom de ses som ett mindre åtagande än katt eller hund, och därför passande för barn. Trots att många av dem kräver mycket kunskap och kärlek för att må bra.
Många är de kaniner som tynat bort i sin bur, efter att lilla husse eller matte tröttnat på att skyffla kaninlortar. I slutändan är ett husdjur också alltid föräldrarnas ansvar. För många är reglerna viktiga riktlinjer, för att försäkra sig om att man gör rätt. Därför är det oerhört angeläget att de formuleras med djurens bästa, inte människors bekvämlighet, som främsta ledstjärna, men det är nog möjligt även utan att kaninburar ska ha dimensionerna av ett mindre rum. Det är välkommet att Jordbruksverket gör om, och förhoppningsvis – gör rätt!