Uppgifterna är allvarliga.
Svenska myndigheter har avstått från att publicera och kommunicera en rapport ”efter kontakt/önskemål från departementet.”
Peter Wennblad – ledarskribent på Svenska Dagbladet och först med att uppmärksamma mörkningen – återger på Twitter en mejlkonversation mellan tjänstemän på myndigheterna Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Boverket om hur de utåt ska kommunicera en rapport om konsekvenserna av ett produktionsstopp för Cementa.
Av mejlväxlingen framgår att myndigheterna först hade för avsikt att gå ut med pressmeddelanden och uppmärksamma överlämningen på sin hemsida – men avstår efter önskemål uppifrån. Två veckor efter att rapporten överlämnades var den fortfarande opublicerad och okommenterad av regeringen, enligt en ledare av Wennblad i Svenska Dagbladet (1/9 2021).
Källor inifrån SGU uppgav att man väntade eftersom Näringsdepartementet ville ”samordna kommunikationen”.
Det här är inte första gången som myndigheter hållit på potentiell politisk dynamit.
Svenska kraftnäts tidigare generaldirektör Ulla Sandborgh kritiserades internt för att ”gå regeringens ärenden” när hon valåret 2018 ville förhala den information om prishöjningar i stamnätet, som myndigheten går ut med årligen i augusti, och i stället släppa den direkt efter valet (Dagens Nyheter 9/1 2019).
I våras uppmärksammade SR/Ekot (19/5 2021) hur Skolverkets generaldirektör sms:at utbildningsminister Anna Ekströms (S) statssekreterare för att ”stämma av” hur han skulle svara på en fråga från Moderaterna angående tidsplanen för att införa digitala nationella prov. Statssekreteraren bad honom undanhålla information. ”Bra, då gör jag så”, blev svaret från generaldirektören.
”Hur står det till med självständigheten på myndigheten när man i en sådan här banal fråga hör av sig till departementet för att komma överens om hur man ska kommunicera?”, frågade sig yttrandefrihetsexperten Nils Funcke då.
Frågan är lika relevant nu. Att den här typen av påtryckningar kring myndigheters kommunikation har förekommit från ministerhåll är anmärkningsvärt. Vi har inte ministerstyre i Sverige.
Såväl oppositionen som svenska folket behöver kunna lita på att myndigheternas kommunikation är öppen och transparent – även när uppgifterna är obekväma för regeringen. Strategiskt undanhållande av information och tysta rapportöverlämnanden är motsatsen.
Vilket förtroende kan medborgare ha för myndigheter som agerar kuggar i regeringens pr-maskin?