Fiskare vittnar om att haven håller på att förändras.

Strömmingsfiskare längs ostkusten har länge larmat om att tillgången på strömming blivit allt sämre. Starten på årets strömmingsfiske är den sämsta någonsin, konstaterar till exempel Hans Frölander, yrkesfiskare i Bondhamn mellan Timrå och Härnösand.

En studie från Sveriges Lantbruksuniversitet visar att antalet stora strömmingar minskar och att de har sämre kondition och lägre medelvikt än tidigare. De stora strömmingarna är helt enkelt på väg att fiskas ut. Småfisken tar över haven.

Det brukar sägas att de stora trålarna dammsuger haven på fisk. Men det räcker inte med det. Trålningen skadar havsbottnarna. Naturskyddsföreningen menar att effekten av bottentrålning kan liknas vid kalhyggen på havsbotten.

Det brukar heta att sent skola syndaren vakna. Syndaren är i det här fallet regeringen – inte minst nutida röda och rödgröna sådana – som först nu tagit fiskarnas larm på allvar. Och gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att ta fram ett antal områden där man ska flytta trålgränsen längre ut till havs för att se vilka effekter det kan få på strömmingsbestånden.

För lite, för sent menar kustfiskarna i Norrland. De tror inte att de nya trålgränserna kommer att ge någon större effekt. De vill ha ett totalstopp ”där ute”.

Det är svårt att veta hur hotad strömmingen är. Vad vi däremot vet är att överfiske av strömming påverkar ekosystemet. Vad vi också vet är att de stora strömmingarna, den som minskar i antal, är viktiga för reproduktionen. På sikt är det ytterligare ett orosmoln.

Det är heller inte bara längs ostkusten som bestånden är hotade av överfiske. Den som sett nättidningen Deep Sea Reporters korta film om de rödlistade dumpade hajarna och rockorna i Lysekils hamnbassäng kan inte annat än förfäras.

När jag växte upp var fisk billig mat, kött dyr. Nu är det precis tvärtom. Vilket är en tydlig indikation på att någonting är fel.

Vill vi ha livskraftiga fiskbestånd behöver vi agera, som människor, som konsumenter. Ett första steg är att inte köpa fisk från hotade bestånd eller fisk som du inte vet hur den fångats. Linfiske är till exempel betydligt mer skonsamt för havsbottnarna än trålning.

Men det måste också till politiska beslut. Att på prov införa trålförbud i områden längs hela ostkusten är ett steg i rätt riktning. Men steget borde ha varit större. Om ingenting radikalt görs riskerar vi att förstöra hela ekosystem.

Att vänta och se, det har funnits både goda och dåliga år tidigare, är inte längre ett alternativ.