Alla är vi barn i början.
Även en blivande statsminister.
På väg till talarstolen, för att läsa upp sin timslånga regeringsförklaring, insåg Ulf Kristersson sin fadäs. Han hade glömt manus. Till ackompanjemang av allmänt fniss i plenisalen var det bara att traska iväg och hämta det.
Hoppas fortsättningen inte blir lika tafflig. Sverige står nämligen inför en rad svåra uppgifter: kampen mot den grova kriminaliteten, kampen för att ta sig igenom en långkonjunktur och kampen mot energikrisen. Därtill ett Sverige som ska ledas in i Nato.
Mycket i regeringsförklaringen var redan känt genom Tidöavtalet, eller ”slottsavtalet” som avgående statsminister Magdalena Andersson (S) valt att kalla det. Naturligtvis inte utan en hånande undermening.
Men det fanns också nyheter. Som att statliga Vattenfall ska få ägardirektiv att påbörja planeringen och upphandlingen av ny svensk kärnkraft. Här är det viktigt att inflika att kärnkraften inte är lösningen på den svenska energikrisen. Men det är en viktig pusselbit.
Ett bra besked.
Nytt är också det nationella säkerhetspolitiska råd som ska inrättas, enligt Ulf Kristersson efter internationell förebild. Inom kort kommer regeringen att utse den första nationella säkerhetsrådgivaren, som bland annat ska leda säkerhetsrådets operativa arbete.
Det politiska, ekonomiska och militära stödet till Ukraina kommer att öka och bli mer sammanhållet. Det är en central och viktig punkt både vad gäller svenska intressen och solidaritet med ett grannland under attack.
Det var en mörk bild av Sverige och dess roll och position i omvärlden som Ulf Kristersson målade upp. Hans budskap var: Det är ett mycket tufft läge och det kan mycket väl bli betydligt sämre innan det börjar bli bättre.
En regeringsförklaring brukar inte innehålla löften om enskilda satsningar. Det gjorde inte Ulf Kristerssons heller.
Avdelningen infrastruktur innehöll 27 ord och löd: ”Behoven inom den svenska infrastrukturen är stora och underhållet är eftersatt. Satsningar på järnvägen ska i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik, som stärker jobb och tillväxt.” 27 ord.
Ska man ta Ulf Kristersson på orden lär Norrbotniabanan ligga bra till. Arbetspendling till och från den nya, gröna industrialiseringens fabriker i Norr- och Västerbotten. Norrbotniabanans betydelse för snabba och säkra godstransporter till och från Norrland och kontinenten kan inte nog uppmärksammas och påpekas.
Ulf Kristersson: Se till att Norrbotniabanan byggs.
Några geografiskt avgränsade satsningar bjöd regeringsförklaringen heller inte på. Men vill man kan man ju titta på hur Kristersson fördelade sina ministrar över Sverige. Det är förvisso ett trubbigt mätinstrument, men kan ändå ge en liten vägledning.
Ulf Kristerssons regering innehåller två ministrar med rötterna i Norrland: justitieminister Gunnar Strömmer (M) är från Örnsköldsvik och finansminister Elisabeth Svantesson (M) kommer från Lycksele.
Det är förvisso två ”tunga” ministrar. Men frågan kvarstår: Är Norrland så tomt på dugliga politiker? För visst är det kvalifikationerna som är avgörande när ministrar tillsätts?
Den av svenska folket bortröstade socialdemokratiska regeringen innehöll fler ministrar med norrländska rötter.
Det är mycket som ska göras. Inte minst inom avdelningarna brottsbekämpning och migrationspolitik. Det var inte oväntat med tanke på att Sverigedemokraterna är regeringskonstellationens största parti.
De har fått igenom okristligt mycket inom brottsbekämpningen och migrationspolitiken. Kanske lite väl mycket inom brottsbekämpningen om Sverige ska leva upp till sina åtaganden i förhållande till EU och Europakonventionen.
I en regeringsförklaring finns alltid sådant som är bra, sådant som är mindre bra och sådant som är dåligt.
Och så finns det sådant som saknas. Som skrivningar kring det sociala skyddsnätet.
Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Arbetslösheten kommer att öka. Dagens inflationstakt har gjort att allt fler tvingats ställa sig i en ”soppkö” för att få mat på bordet. Om det vittnar frivilligorganisationer som Frälsningsarmén och Stadsmissionen.
Det viktigt med kampen mot kriminalitet, långkonjunktur och energikrisen.
Men det är också viktigt med kampen för en dräglig tillvaro för alla. Kampen för att alla ska mat på bordet, ha råd att betala hyran, att gå till tandläkaren och till läkaren. En förmån som de allra flesta av oss som har ett jobb har.
Det är en förmån som alla borde ha.