Fler individer måste få det stöd som de behöver för att lämna kriminella och våldsbejakande miljöer.
Arbetet behöver bli både mer effektivt och nationellt samordnat.
Det var argumenten regeringen förde fram när man 2019 fattade beslut om ett nationellt avhopparprogram, som en del i det så kallade 34-punktsprogrammet med åtgärder mot gängkriminaliteten.
Två år senare är tongångarna andra: ”Staten kan inte lösa alla problem åt kommunerna. Det måste finnas ett eget driv från de kommuner och de kommunpolitiker som styr i kommunerna. Där det finns ett engagemang, där händer det saker. Där det inte finns ett engagemang, ja då sopar man grejer under mattan. Och det vill jag inte se helt enkelt”, säger Morgan Johansson till Sveriges Television (20/10 2021), när han får frågan om varför regeringen inte längre vill inrätta ett avhopparprogram.
I stället införs en mindre satsning på en nationell samordnare.
Det är en alldeles egen sorts arrogans som Johansson uppvisar. Att antyda att kommunerna är bortskämda som förväntar sig ett avhopparprogram är rejält fräckt, när det var regeringen som slog på den stora trumman kring sitt 34-punktsprogram.
Den växande gängkriminaliteten är först och främst ett statligt misslyckande, inte ett kommunalt.
Det är inte kommunpolitikernas driv som är problemet när antalet kriminella grupperingar växer från ett 50-tal till över 300 på ett par decennier.
Som Jan Jönsson (L), socialborgarråd i Stockholms stad, säger i en kommentar (20/10 2021) är behovet som regeringen såg 2019 fortfarande tydligt: ”Stockholms stad har resurserna för ett helt eget program, men mindre kommuner har inte det. Dessutom behövs ofta insatser från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan när personer eller familjer måste flyttas till säker ort, men det tar ofta lång tid för dem att komma igång.”
Att välfungerande avhopparprogram är viktiga verktyg i kampen mot brottsligheten är välkänt. Bara ett par dagar innan justitieministern avfärdade behovet av ett program gjorde journalisten Charlotta Buxton en djupdykning i Skottlands och Glasgows arbete mot gängkriminaliteten (Svenska Dagbladet 18/10 2021).
Där har flera organisationer som arbetar med att erbjuda vägar ut ur brottsligheten fyllt viktiga syften.
Men i stället för att Sverige ska låna från framgångsrika modeller utomlands ska landets socialtjänster harva vidare på egen hand.
Anledningen är oklar, och den blir tyvärr inte tydligare av att justitieministern försöker lägga ansvaret på kommunerna.