Januariavtalet har ritat om många av konfliktlinjerna i svensk politik.

Det är om inte annat påtagligt i debatten om arbetskraftsinvandring.

Det liberala system, som Alliansregeringen införde, har Socialdemokraterna inte tvekat att rikta stark kritik mot. Nu är man bakbundna av ett avtal som säger att systemet ska värnas.

Samtidigt har Moderaterna, som var med och genomförde reformen, börjat föreslå långtgående begränsningar.

Reformen var självfallet inte felfri. Problem finns, och de behöver rättas till. Som kompetensutvisningar på grund av struntsaker. De har uppmärksammats under lång tid utan att ha åtgärdats.

Utredningen om arbetskrafts­invandring – Ett förbättrat system för arbetskraftsinvandring – föreslår bland annat att ringa fel från arbetsgivarens sida inte ska leda till utvisning. Gott så.

Olika former av fusk och medvetet utnyttjande av reglerna har också uppmärksammats – och kommer behöva åtgärdas.

En SVT-granskning från januari visade på problem med hur vissa assistansbolag utnyttjar utländska föräldrar till barn med funktionsnedsättningar för att plocka ut pengar ur välfärden.

Genom att ta hit en förälder för att arbeta som assistent kan hela familjen anhöriginvandra, och väl här kan barnet beviljas assistans genom företaget. Hur många fall det rör sig om vet ingen.

Upplägget är cyniskt. De som skor sig på andras utsatthet måste stoppas.

Moderaterna föreslår sedan tidigare att arbetskraftsinvandring inte ska vara tillåtet för tjänster inom assistans. Partiet vill även se försörjningskrav på den som vill ta hit sina anhöriga. Vilket också föreslås av utredningen.

Redan det torde stoppa en stor del av problematiken. De här förslagen lyfte Moderaterna också när utredningen om arbetskraftsinvandring tillsattes i februari 2020.

Nu är man beredd att gå ännu längre, med ett förslaget lönekrav på minst 31 700 kronor.

Det är dock ett steg för långt, och något som slår mot arbetskraftsinvandringen i stort.

Det rör sig inte bara om att täta igen några kryphål i ett annars bra system. Moderaterna säger sig vara ute efter att stoppa arbetskraftsinvandring till lägre kvalificerade jobb – som man anser bör gå till svenskar.

Det är nästan så man undrar om Moderaterna har glömt alla fördelar med att folk kommer hit och arbetar.

En nyligen släppt rapport från Almega, tjänstesektorns arbetsgivare, pekar på att arbetskraftsinvandringen ger ett stort ekonomiskt överskott – 1,7 miljarder kronor närmare bestämt.

De flesta invandrar för att jobba i bristyrken. Så att konkurrens om jobb ökar med arbetskraftsinvandring verkar inte stämma.

Redan i dag måste tjänster dessutom först kunna sökas av invånare i Sverige innan arbetskraftsinvandring kan komma på tal. Att förbjuda företag att ta in arbetskraft, när det behövs, gör inte svenska arbetstagare mer benägna att ta de jobben.

Impulsen att vilja vårda reformer, täppa till kryphål och stävja fusk är sund.

Tyvärr tar Moderaterna fram kanonen för att skjuta sparvar. Vårdandet av reformer får aldrig gå till sådan överdrift att det förstör det som var positivt med reformen från allra första början.

Att folk får komma hit för att arbeta och bidra är rätt.

Det bör politiken komma ihåg när arbetskraftsinvandringen håller på att ses över.