Avskogningen i Amazonas har minskat med 22 procent i år, en fantastisk nyhet som påverkar hela världen. Regnskogen fungerar som jordens lungor och att den finns kvar är livsviktigt för oss alla.
Enligt Brasiliens regering beror minskningen på att högernationalisten Bolsonaro inte längre är president. Regeringen da Silva bedriver vänsterpolitik och har en offensiv miljöminister, Marina Silva (DN 11/11). I Colombia tog en annan vänsterpolitiker, Petro, över makten förra året och även där minskar avskogningen av Amazonas kraftigt. Om det beror på att miljöministern även i Colombia är kvinna, Susana Muhamad, får vara osagt.
Urvalet är förstås begränsat, men det är lätt att tolka det som att det krävs vänsterregeringar för att stoppa miljöförstöringen i världen. Så illa kan det väl inte vara? Även högerpolitiker borde väl kunna se det uppenbara? Men vid en snabb överblick förefaller högerregeringar prioritera pengar och gamla ekonomiska system framför att komma tillrätta med klimatförändringar och en minskande biologisk mångfald.
Professor Alexandre Antonelli är uppvuxen i Brasilien men numera boende i Sverige. Han har ägnat hela sitt liv åt biologisk mångfald och är forskningschef på Kew Gardens i Storbritannien sedan 2019. I boken ”Ett dolt universum - jordens okända biologiska mångfald” (Natur & Kultur 2022) tar han bland annat upp att Bhutan och Nya Zeeland visar vägen genom att ta biodiversiteten på stort allvar:
”Tiden har kommit för alla andra länder att värdesätta naturkapital och räkna in kostnaderna för skövling av ekosystem, förluster av biologisk mångfald, föroreningar och klimatförändringar.” (s 200).
Det är antagligen en alltför radikal omstöpning av ekonomiskt tänkande för de flesta högerregeringar. Det räcker att se på den svenska högerregeringens agerande, eller snarare brist på. Så sent som för några veckor sedan röstade landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) för att trålfisket av sill i Östersjön och Bottniska viken skulle få fortsätta. EU-kommissionen hade föreslagit ett totalstopp för 2024 men det gick alltså inte igenom.
– Det finns kustfiskare där uppe som var beredda på totalstopp och ansåg det berättigat. Det är för mig en gåta hur minister Peter Kullgren kan anse att kustfiskets behov har skyddats, säger Henrik Svedäng, fiskeforskare på Stockholms universitets Östersjöcentrum i en kommentar på dess hemsida.
Det är en gåta för fler än Henrik Svedäng hur en minister inte kan ta det säkra före det osäkra. I stället främjar landsbygdsministern det storskaliga trålfisket med en uppenbar risk att strömmingen utrotas från Östersjön. Samma sak är det med regeringens ljumma arbete för att stoppa klimatförändringarna, det är som att man inte förstår allvaret. Den biologiska mångfalden påverkas av klimatförändringarna, men är i sig själv en förutsättning för att livet på jorden ska vara gott. Antonelli skriver i sin bok att en planet vid god hälsa också ger människor god hälsa (s 200). Hur politiker kan äventyra detta är obegripligt.
Därför måste medborgarna ta ansvar och förändra sin egen livsföring för att därigenom sätta press på regeringar. Tillsammans med ett medvetet näringsliv kan den biologiska mångfalden räddas, men det börjar bli mer än bråttom.