För en tid sedan var jag inbokad för att föreläsa om mobbning på en högstadieskola. Men föreläsningen bokades av. Skolan ansåg nämligen att det var för riskabelt att bjuda in mig eftersom homofobin och rasismen ökat på skolan på senare tid.
En skola, som ska bekämpa såväl mobbing som homofobi och rasism, valde att boka av en föreläsare eftersom man var orolig för att det skulle skapa just sådant som föreläsningen var menad att förhindra. De lät hatet vinna. Det är bortom allt förstånd. Frågan är hur vanligt är det att liknande saker sker på skolor runt om i Sverige?
Att bekämpa mobbning är en av mina hjärtefrågor. Redan som barn fick jag höra från mina klasskamrater att jag var fel. Att jag var fjollig, vilket inte alls gick i linje med hur jag som pojke förväntades vara. Jag fick höra att jag borde umgås med pojkarna och inte flickorna. Att mina intressen var fel. Med tiden fick jag även veta att jag borde dö eftersom världen skulle vara en betydligt bättre plats utan ”sådana” som mig.
Mobbningen ledde till att jag flera gånger försökte ta mitt liv. Jag var övertygad om att det aldrig skulle bli bra. Men jag hade fel. Till slut vågade jag stå upp för mig själv, komma ut som homosexuell och bestämde mig för att aldrig mer låta någon annan diktera mina villkor. Sedan dess har jag på olika sätt berättat min historia i syfte att hjälpa andra.
”Det behövs väl inga sådana föreläsningar längre?” får jag höra ibland. ”I Sverige får väl alla vara som de är?”
Men de behövs faktiskt mer än någonsin. Enligt organisationen Friends har mobbningen mer än fördubblats under de senaste tio åren. Från 60 000 fall år 2015 till 140 000 år 2022. Läs gärna den meningen igen och konstatera, du med, att vi måste göra mer. Det hade varit totalt oacceptabelt om det gällde en enda person, nu handlar det om tusentals. Det är allt annat än godtagbart. Ingen ska utsättas för trakasserier. Vi måste ha nolltolerans mot mobbing.
Förutom att det bör vara självklart ur ett medmänskligt perspektiv att stoppa alla former av trakasserier och utfrysning finns också andra faktorer som motiverar att mobbingen måste minska. Enligt Friends kan mobbingens samhällskostnader komma att uppgå till 46 miljarder kronor de kommande 30 åren. Detta mot bakgrund av att många av de som mobbas behöver mer hälso- och sjukvård än andra.
Att värdera någons lidande är svårt, men statistiken ger ändå en indikation om att även samhället som helhet tar stryk av att unga behandlar varandra illa. Något behöver göras. En relativt enkelt sak är att som rektor visa ryggrad och inte boka av en föreläsare som kan bidra med kunskap och erfarenheter som behövs för att ge unga verktyg att stå upp mot mobbning.
Att bara gå runt och tycka att mobbning är förkastligt utan att agera, det räcker inte. Vuxna i hela samhället behöver göra mer. Det är vi som ansvarar för kommande generationer. Det är vi som måste upplysa om mobbingen och dess konsekvenser. Vi ska därtill föregå med gott exempel. Hur behandlar vi vuxna varandra? Vilka värderingar lär vi ut genom våra handlingar?
Inte under några omständigheter får vi backa för mobbing, homofobi eller rasism. Varken som vårdnadshavare, lärare eller vuxna i allmänhet. Det är även hög tid för politiker att göra en ordentlig kraftansträngning. I den nyligen publicerade utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan, finns många goda förslag. Förhoppningsvis hamnar inte dessa i byrålådan. Det är en fråga om unga människors liv.