Samtidigt kan man undra om det verkligen är förändring som efterfrågas.

Socialdemokraterna, som länge hade ett opinionsstöd under 20 procent och internt missnöje med att vara i koalition med Kristdemokraterna, blev största parti med 25,7 procent (+5,2 procentenheter). Dess populära kanslerskandidat Olaf Scholz uppfattades som den som mest påminde om Angela Merkels lugna framtoning.

De Gröna hade starkt opinionsstöd under våren – under en kort period var man till och med största parti med 28 procents stöd – men tappade på slutet och fick 14,8 procent. Även om det var en framgång jämfört med förra valet tycks en hel del väljare till slut inte ha vågat rösta på ett mer radikalt alternativ. Liberala och marknadsorienterade FDP gick också fram något till 11,5 procent.

Tyskland har 12 av de senaste 16 åren styrts av den omaka storkoalitionen med CDU och SPD. Det har varnats för att missnöjespartier därmed skulle ges mer utrymme. Men de två partierna har ännu stöd av hälften av väljarna, och både högernationalisterna AfD och östtyska kommunistpartiets efterföljare Die Linke tappade stöd. Die Linke gjorde ett riktigt katastrofval och missade spärrgränsen på 5 procent.

Nu stundar det stora koalitionsspelet. I Tyskland eftersträvas majoritetsregeringar, och där finns trötthet vid storkoalitionen. Då återstår bara två alternativ: SPD, Gröna och FDP, eller CDU, Gröna och FDP.

De Gröna vill helst regera med SPD, och FDP helst med CDU. Så allt talar för förhandlingar i månader. Det är tveksamt om en ny regering kan tillträda före årsskiftet.

Angela Merkel har uppfattats som en stabil klippa under en politisk orolig tid med Donald Trump, Brexit, auktoritära strömningar och ett aggressivt Ryssland. Men allt har inte varit så lyckat.

Efter kärnkraftsolyckan i Japan bestämde Merkel att snabbavveckla tysk kärnkraft. Tyskland har hållit fast vid två naturgasledningar från Ryssland. Resultatet har blivit energiberoende av Ryssland och att Tysklands elproduktion, trots allt tal om klimat i valrörelsen, till över 40 procent kommer från fossila bränslen.

Tyskland har en stor handel med Kina, och kan komma i kläm om det måste föras en tuffare politik mot kinesiska diktaturfasoner. Landet har stora behov av offentliga investeringar, digitaliseringen släpar efter. Den viktiga tyska bilindustrin behöver hänga med i den gröna omställningen.

Hårda regler mot statliga underskott försvårar angelägna satsningar. Det gäller än mer andra euroländer, som har drabbats av tyska krav på budgetdisciplin.

Så det finns mycket att göra för en ny tysk regering. Men då gäller det att de i flera sakfrågor oeniga partierna förmår enas om mer än urvattnade kompromisser. Annars kan både Tyskland och EU, som får det besvärligt utan tyskt ledarskap, drabbas av handlingsförlamning.