Hela havet stormar.
Eller rättare sagt: Liberalerna stormar.
Tonläget har skruvats upp sedan partistyrelsen förordade en borgerlig regering, där man själv ingår, efter valet 2022.
Nu på söndag är det dags för ett extrainkallat partiråd att säga sitt i regeringsfrågan.
I teorin: En borgerlig regering tillsammans med de tidigare Allianspartierna är ett klokt ställningstagande. Liberalerna är i grund och botten ett borgerligt parti med en liberal agenda.
I praktiken: En omöjlighet eftersom en sådan regering – med en sannolikhet som gränsar till visshet – kommer att vara beroende av samtal och uppgörelser med Sverigedemokraterna.
Vilket Centerpartiet klart och tydligt sagt nej till.
Vilket Liberalerna också borde ha gjort. Det hade onekligen upplevts lite märkligt om partiet plötsligt börjat samarbeta, samtala och samverka med det parti som utsett Liberalerna till politisk huvudmotståndare.
Hur är det nu man säger? Med sådana vänner behöver man inga fiender.
Partiledaren Nyamko Sabuni är hårt pressad av det interna motståndet inför omröstningen om Sverigedemokraterna. För det är precis vad det är. En omröstning om hur liberaler ska förhålla sig till sverigedemokrater.
Så låt mig vara tydlig: Liberalerna ska inte öppna för samarbete eller samverkan med Sverigedemokraterna. Det hade varit att ge SD onödigt mycket makt. För Liberalerna å sin sida hade det inneburit något av en ideologisk hårdsmälta.
Vilket både tidigare och nuvarande partitoppar insett. Den tidigare partiledaren Bengt Westerberg överväger att lämna partiet om förslaget går igenom. Maria Leissner, en annan tidigare partiledare, hade känt sig hemlös.
Anna-Lena Johansson, ordförande för Liberalerna i Stockholms län, vill hellre se en Alliansregering som söker stöd hos Miljöpartiet. Christer Nylander, tidigare gruppchef i riksdagen, vill inte sitta i en regering som är beroende av samtal och samarbete med Sverigedemokraterna.
– Ett misstag, ideologiskt och strategiskt, säger han i en intervju med SVT (7/3 2021).
Nyamko Sabuni försöker (förgäves) ena ett splittrat parti. I ett brev till partimedlemmarna vill hon ”förtydliga sin linje när det gäller partiets förhållande till SD”. Men de som hoppades på ett tydligt avståndstagande hoppades förgäves.
På Facebook skriver till exempel Anna Starbrink, regionråd i Region Stockholm med ansvar för vård och kultur: ”Jag hoppades på ett besked om att L tydligt ska säga nej till samarbete med SD, men så blev det inte. Däremot förtydligar hon (Nyamko Sabuni) något om hur ett sådant samarbete kan se ut. Det gör det inte smakligare.”
Det fanns en tid när Liberalerna – som då hette de Folkpartiet – höll den socialliberala fanan högt. När partiet tog ställning för mänskliga rättigheter, för en human flyktingpolitik och för internationell solidaritet. För utsatta gruppers rättigheter.
Men tiderna förändrades. Och Folkpartiet/Liberalerna med dem. Dagens liberala väljare lutar mer åt höger än vad de gjorde för bara några år sedan. Det är den förflyttningen i väljarkåren som högerfalangen i partiet försöker möta.
Det var i juni 2019 som Nyamko Sabuni tog över som partiledare. I en intervju i Svenska Dagbladet (28/6 2021) hoppades hon att alla skulle sluta upp bakom henne. Så blev det inte. I dag är splittringen i det närmaste total. Kampen om makten och partiets ideologiska hemvist utspelar sig framför öppen ridå.
Nu på söndag är det dags för ett extrainkallat partiråd att säga sitt i regeringsfrågan. Det var jämnt när partistyrelsen sa sitt. Det lär det bli även den här gången.
Får Sabuni stöd för sin linje är Liberalernas högerkantring fullbordad. Förlorar hon är frågan om hon kan sitta kvar som partiledare.