De är inte många, men de är röststarka och högljudda.

Det konstateras i rapporten ”Från Nordiska motståndsrörelsen till alternativhögern: en studie om den svenska radikalnationalistiska miljön”.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp och analytikern Filip Ahlin står bakom rapporten som skrivits på uppdrag av Centrum mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet.

Högerextremismen i Sverige är inte ny. Den radikalnationalistiska miljön har funnits sedan 1920-talet. Ibland svagare, ibland starkare. Enligt rapporten har de våldsbejakande extremistmiljöerna växt i Sverige de senaste åren.

Inte minst den nätverksbaserade alternativhögern växer. Extremhögern har blivit spretigare, allt svårare att överblicka.

Den radikalnationalistiska miljön innehåller allt från enskilda personer som sprider så kallade memes (en bild eller video med kort tillhörande text) till den innersta, hårdföra kärnan.

Budskapen paketeras i gränslandet mellan allvar och skämt. Humor och ironi har blivit ett kraftfullt vapen. Gränsen för vad som är acceptabelt att säga, och vad som inte är det, suddas successivt ut. Språkbruket blir allt grövre.

Eller som Magnus Ranstorp sammanfattar det i en intervju i Svenska Dagbladet (25/8 2020): ”Den svenska radikalnationalistiska miljön kan inte separeras, utan måste ses som ett spektrum. De delar det giftiga narrativet (berättelsen, beskrivningen, reds anm) och flyttar fram gränserna för vad som är acceptabelt att uttrycka. Budskapen riskerar att avhumanisera människor och sänka trösklarna för att ta till våld.”

Säkerhetspolisen har bidragit med ett av de tolv fristående kapitlen. Där beskriver de bland annat hur regelrätta organisationer successivt blivit mindre relevanta som sammahållande kraft. I stället tycks det så kallade ledarlösa motståndets taktik fått ett större gehör. Vilket gör Säpos arbete än svårare.

Studien är en faktaspäckad koloss på nästan 500 sidor. Tanken är att den ska användas för att öka kunskapen hos polisen och andra myndigheter, kommuner och organisationer. Bidra till att ge människor glasögon i den här frågan, som Jonas Trolle vid Center mot våldsbejakande extremism uttrycker det i Svenska Dagbladet (25/8 2020).

Nu är det viktigt att inhämtandet av kunskap i de radikalnationalistiska miljöerna inte stannar vid den här rapporten. Den måste fortsätta för att kunna ta fram motåtgärder för att undvika att miljöerna växer.

För ju större de blir desto större blir hotet mot enskilda individer, grupper och självklart också demokratin som sådan.