Sverige befann sig i början av 1990-talet i en djup kris med skenande statsskuld och stort budgetunderskott.
Det fanns en konsensus kring att Sveriges ekonomiska politik behövde förändras i grunden.
Flera ekonomiska reformer genomfördes, bland annat ett överskottsmål som skulle hålla budgeten i schack.
Men Sverige är i dag långt ifrån den situation vi var i på 1990-talet, samtidigt som vi har en klimatkris som kräver stora investeringar. Att driva en ansvarsfull ekonomisk politik är viktigt – men återhållsamhet är inte alltid är det klokaste valet.
Överskottsmålet innebär att regeringen måste spara en viss andel av BNP (bruttonationalprodukten) varje år över en konjunkturcykel.
När målet infördes var det två procent av BNP som skulle sparas.
Men det målet har gradvis sänkts och sedan 2019 är det en tredjedels procent av BNP.
Syftet är att det ska kunna användas som en buffert vid lågkonjunktur och att betala av på statsskulden. Men allt fler nationalekonomer ställer sig frågande till om det är rimligt att så mycket av statsbudgeten går till sparande och avbetalningar.
I dag har Sverige en statsskuld på under 40 procent av BNP och är ett av de länder i EU med lägst statsskuld. Den genomsnittliga statsskulden för EU-länder låg på ungefär 91 procent under 2020.
I kombination med låga räntor och en stark ekonomi innebär det här att Sveriges statsskuld är ett tämligen litet problem.
En forskare som tidigare förespråkat överskottsmål är Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi. Men nu förespråkar han i stället att målet avskaffas och att möjligen öka statsskulden något.
Enligt Lars Calmfors skulle det innebära cirka 500 miljarder kronor som skulle kunna gå till exempelvis klimatomställningen.
I Svenska Dagbladet (14/11 2021) kommenterar han: ”Jag ser en större risk i att hålla kvar vid strikta regler som många inte längre uppfattar som relevanta och ändamålsenliga.”
Socialdemokraterna har tidigare föreslagit ett balansmål i stället för ett överskottsmål, något som Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställer sig bakom. Det innebär att budgeten inte skulle behöva gå med överskott, utan endast plus minus noll.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna däremot säger skarpt nej med hänvisning till att överskottsmålet tidigare tjänat Sverige väl. Men bara för att överskottsmålet har tjänat oss väl betyder det inte att målet gör det i dag.
Flera partier tävlar om vem som har bäst miljöpolitik.
Men för att kunna bedriva en aktiv klimatpolitik krävs också en budget som tillåter stora investeringar.
Marknadskrafter är viktiga för att driva på klimatomställningen, men det kommer att krävas offentliga investeringar för att nå Sveriges klimatmål. Infrastruktur för mer miljövänliga transporter, en fossilfri industri och en ökad energiproduktion kommer att kosta – men det är också absolut nödvändigt.
Under 1990-talet var den ekonomiska krisen en av Sveriges största utmaningar. I dag är det klimatkrisen.
Det är dags för den svenska borgerligheten att inse att vissa av de verktyg som togs fram för att hantera 1990-talskrisen försvårar alltför mycket för de investeringar som är nödvändiga framåt.