Maktens ”sanningar” får aldrig bli enda sanningen

Tänk dig en situation där allt som sänds i tv och radio, där allt som skrivs i tidningar granskas och godkänns. Där maktens och myndigheternas ”sanning” blir den enda sanningen.

Ledare 3 maj 2022 05:00
Detta är en ledarkrönika. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Du har precis börjat läsa en ocensurerad ledare.

Du kan tycka och tänka precis vad du vill om innehållet. Men ocensurerad är den. Det finns ingen Isaias Afewerki (Eritrea), ingen Kim Jong-un (Nordkorea) eller någon Serdar Berdimuhamedow (Turkmenistan) som haft synpunkter på vad som skrivits och hur det skrivits.

Vilket vi ska vara innerligt tacksamma för.

Det finns en rad exempel på ”dagar” som tillkommit på initiativ av kommersiella intressen. Kanelbullens dag är en sådan dag. Inget ont om kanelbullar men nog borde det finnas sådant som är viktigare att uppmärksamma.

Som Pressfrihetens dag.

Som infaller i dag, den 3 maj.

Grunden för pressfriheten är att det ska vara möjligt att debattera, informera och granska. I praktiken innebär den ett förbud för myndigheter att censurera vad som sägs i radio, står i tidningar och visas på tv. Det är en grundpelare i en fungerande demokrati.

Globalt är pressfriheten på tillbakagång. Tidningar, radio- och tv-kanaler tystas. Journalister hotas, kastas i fängelse, mördas.

I EU-länder som Kroatien, Grekland, Malta, Polen och Ungern är pressfriheten beskuren. Men värst är situationen i Bulgarien. Minns mordet på journalisten Viktoria Marinova.

Enligt yttrandefrihetsorganisationen Reportrar utan gränser har 1 636 journalister dödats/mördats i samband med sin yrkesutövning sedan 2001. Några har fallit offer i krig och konflikter, andra har kallblodigt mördats.

Det finns anledning att misstänka kopplingar mellan olika former av brottslighet och flera av journalistmorden. Kriminella pekas ut, men också politiker och affärsmän.

Journalister mördas, kastas i fängelse. Det riskerar att leda till självcensur.

Om inte journalister kan granska ”makten och härligheten”, vem ska då granska politikerna och makthavarna? Deras göranden och låtanden? Vem ska då berätta till exempel om hur våra skattepengar används? Demokratin havererar.

Tänk dig en situation där allt som sänds i tv och radio, där allt som skrivs i tidningar granskas, kontrolleras och godkänns.

Där maktens och myndigheternas ”sanning” blir den enda sanningen. Där ingen tillåts granska vad som händer ”bakom femton dubbla reglar / bakom femton dubbla lås”, som Hoola Bandola Band sjunger på ”Keops pyramid”.

Pressfriheten är viktig, den måste vi värna. Sanningen får inte ha ett pris. Vi kan inte låta rasistiska och sexistiska påhopp, hot från kriminella och från auktoritära regimer vara verkligheten för journalister som ”bara” gör sitt jobb – berättar om verkligheten.


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa