Valfeber, svarade statsminister Magdalena Andersson (S): ”Det är sånt som högeroppositionen hittar på när det går dåligt i opinionen.”
Repliken, uttalad i Sveriges Radios partiledarutfrågning (9/8 2022), syftade på anklagelserna om att regeringen vill tvångsbussa elever för att minska segregationen i det svenska skolsystemet.
Magdalena Andersson menade att den ”allsidiga sociala sammansättningen”, som regeringen pratat så mycket om, snarare ska komma av att föräldrar ska få bättre information och av ett förändrat kösystem till skolor.
Så låter det dock inte i de förslag som hennes parti lagt fram.
Propositionen ”Ett mer likvärdigt skolval”, framlagd av regeringen i våras, och nedröstad av riksdagen strax därefter, går nämligen betydligt längre än så. Där slås fast att kommunerna ska ha en skyldighet att skapa en allsidig social sammansättning på sina skolor.
Närhetsgarantin – att en elev alltid ska få gå på en skola nära hemmet – ska gälla, men om det finns fler sökande än platser till en skola ska kommunen tillämpa urvalsgrunder som gynnar den sociala sammansättningen.
Det kan exempelvis göras genom ”strategiskt dragna förtursområden”, det vill säga att kommunen ritar om ett upptagningsområde i syfte att minska segregationen.
Propositionen konstaterar också att kommunerna ”inte ska kunna avstå från att använda sådana urvalsgrunder” som kan väntas motverka skolsegregationen.
Man kan ge statsministern rätt i att tonläget kring ”bussningsfrågan” varit högt. Regeringen har inte (som utredningen gjorde) föreslagit kvotering av barn med olika socioekonomiska bakgrunder som en urvalsgrund.
Icke desto mindre har Socialdemokraterna faktiskt lagt fram tvingande förslag om att kommuner ska använda de verktyg som finns för att blanda fram ett mindre segregerat samhälle.
I en del sammanhang kan och kommer det att leda till att elever får gå i andra skolor än de valt, därför att andra elever getts förtur av den sociala ingenjörskonstens tabeller.
Det är vad regeringen föreslagit, oavsett vilket ord man använder för att beskriva det. Men i stället för att stå för det väljer Magdalena Andersson att försöka blanda bort korten och låtsas som att Socialdemokraterna bara vill dela ut en informationspamflett till föräldrar.
”Ren desinformation”, sa finansmarknadsminister Max Elger (S) häromveckan (Dagens PS 1/8 2022) om Moderaternas kampanj mot en återinförd fastighetsskatt. Ytterligare en fråga där tonläget varit högt.
Men även i den frågan finns åtminstone ett korn av sanning i oppositionens attacker. Tunga S-distrikt och S-förbund vill ha en fastighetsskatt, liksom Vänsterpartiet, det tilltänkta samarbetspartiet.
I Sveriges Radios partiledarutfrågning hade Magdalena Andersson kunnat utesluta det, men i stället för att utfärda ett vallöfte stannade hon vid att Socialdemokraterna inte kommer att driva frågan.
Det har hon rätt att göra. Men då får hon också leva med att folk undrar vilken politik det i slutändan blir med Socialdemokraterna vid makten. Vänsterpartiets radikalism eller Centerpartiets centrism? Nato, fastän försvarsministern garanterat att det aldrig skulle hända?
Det är varken valfeber eller desinformation att påpeka vilken politik regeringen och dess samarbetspartier faktiskt driver, eller vilka löften som brutits förr.