Det glesnar i leden.
I helgen avled förintelseöverlevaren, psykologen och författaren Hédi Fried. Hon blev 98 år gammal. En unik röst, en av landets viktigaste, har för alltid tystnat.
Att de överlevande snabbt blir färre påminner oss om att vi är på väg in i nästa fas i minnet av Förintelsen.
Vem ska ta över när den sista överlevaren somnat in?
Hédi Fried var av judisk börd. Hon föddes och växte upp i staden Sighet i nuvarande Rumänien. Hon överlevde både Auschwitz-Birkenau och Bergen-Belsen. 1945 kom hon till Sverige. I över 30 år reste hon runt i skolor och berättade om sina erfarenheter.
En stor humanist alltid redo att ta strid mot rasism och högerextremism.
Det är så lätt att glömma gårdagen när dagens bekymmer hopar sig. Det är så lätt att glömma gårdagen när soppköerna växer, när levnadsomkostnaderna rusar. När det är för många dagar kvar av månaden när pengarna är slut.
Kan vi lära oss någonting av historien, eller är det bara en floskel?
Den tyske upplysningsfilosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel menade att vi kan inte lära oss av historien eftersom den hela tiden skapar nya händelseförlopp. Samtidigt upprepar historien sig. Det kan vara svårt att lära sig någonting. Men det innebär inte att vi får glömma.
Vi får inte glömma dåtiden när vi ser på samtiden. När hatet mot judarna successivt normaliseras. När judiska föreningen i Umeå lades ner efter år av hot, hat och trakasserier. När judiska föräldrar vill att deras barn ska byta efternamn för att inte avslöja sin etnicitet.
Vi får inte glömma det hot, hat och trakasserier som ledde till pogromerna, den våldsamma förföljelsen av judar, som ledde till ghetton, som ledde till koncentrationslägren, dödslägren och Förintelsen.
Allting har en början, en fortsättning och ett slut.
I och med Sverigedemokraternas intåg i politiken, inte minst nu sedan partiet ingår i regeringsunderlaget, är främlingsfientligheten på väg att ytterligare normaliseras. Inte minst genom Tidöavtalets skrivningar om bland annat ”bristande vandel”.
Människor delas in inte efter kvalifikationer – teoretiska och praktiska – utan utifrån vilka de är.
Det är en farlig utveckling. Främlingsfientligheten har successivt blivit alltmer fientlig.
I ett Europa där främlingsfientlighet och högerpopulism vinner ny mark är det viktigt att vi inte glömmer vad som hände, för inte alltför många decennier sedan, i Srebrenicamassakern, i folkmordet på tutsier i Rwanda.
När tiderna är onda är det viktigt att vårda minnet av ögonvittnen som Hédi Fried. Må andra nu ta över.