Löfvens regeringskris på uppsegling igen

Vänsterpartiet har ställt upp sina krav för att stödja regeringens budget i riksdagen i höst. I DN (13/8) formulerar partiledaren Nooshi Dadgostar och den ekonomisk-politiska talespersonen Ulla Andersson fyra “ramvillkor” och två reformkrav.

Nooshi Dadgostar (V) vill förhandla budget med Annie Lööf (C), som inte vill ha med Vänsterpartiet.

Nooshi Dadgostar (V) vill förhandla budget med Annie Lööf (C), som inte vill ha med Vänsterpartiet.

Foto: Amir Nabizadeh/TT

Ledare2021-08-16 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om villkoren uppfylls kan V tänka sig att frångå praxis och rösta på regeringens budget trots att de inte är en del av regeringsunderlaget. Därmed skulle Stefan Löfven (S) kunna regera vidare till valet fastän januarisamarbetet fallit samman.

Kraven är typiskt vänsterpartistiska: jämlikheten ska öka, välfärden ska få mer pengar, den offentliga konsumtionen ska öka, skatter ska inte sänkas utan motsvarande skattehöjningar.

Att kräva balans i skatteintaget – snarare än skattehöjningar – kan ses som en liten eftergift till Centerpartiet, som finns i den andra änden av regeringsunderlaget. C har uttryckt att man inte tänker budgetförhandla med V, och med tanke på de politiska skillnaderna är det lätt att förstå. Frågan är bara vad Centerpartiet har för alternativ. Partiet har stängt dörren till höger, så länge de borgerliga partierna kan tänka sig att ta stöd av Sverigedemokraterna. Samtidigt har Liberalerna lämnat januarisamarbetet, och Stefan Löfven får inte längre igenom sin budget utan stöd av Vänsterpartiet.

C fortsätter att försöka hålla en mittenposition i ett landskap som fallit isär i två block. Det har varit rätt framgångsrikt opinionsmässigt, i den sammanvägda opinionsmätningen ligger partiet på 8,2 procent, men blir alltmer ohållbart parlamentariskt. Januariavtalet gav inte den politiska utdelning som man hade hoppats, och i den nya konstellationen går det knappast att räkna hem stora skattesänkningar på jobb och företagande eller frihetsreformer för landsbygden, de huvudsakliga skäl C hade för att släppa fram Löfven 2019.

Ett alternativ för partiet är möjligen att röra sig vänsterut även politiskt, för att i likhet med sitt norska systerparti skapa ett mer långsiktigt samarbete med socialdemokratin. Men det är lättare sagt än gjort. En stor del av medlemskåren känner sig mer hemma i borgerligheten, och den ekonomiska politiken skulle till stora delar behöva överges.

Då ligger det kanske närmare till hands att gå i opposition. Det är dock också förknippat med risker. Vem vill rösta på ett parti som inte vill välja sida eller försöka få igenom så mycket politik som möjligt?

Sommarens regeringskris slutade med att Stefan Löfven kom tillbaka som statsminister. Men problemen sopades bara under mattan, och inför höststädningen dammar regeringskrisen fram igen