Så kunde det äntligen genomföras.
Årets första kommunfullmäktigesammanträde i Skellefteå.
Bland Falkträskets vattenkvalitet, förutsättningarna för budget och plan, planeringen för ett nytt omsorgsboende på Sunnanå, handlingsplaner för högpresterande elever och kommunens folkhälsopolitiska program gick det inte att ta miste på att det är valår i år.
Det var många som ville säga mycket.
Till exempel vad gäller planeringen för det nya vård- och omsorgsboende som ska ligga söder om Lantmannagatan på Sunnanå.
En fråga som diskuterades flitigt var: Har Socialdemokraterna uppfyllt sitt vallöfte från 2018 eller inte?
En annan fråga som diskuterades flitigt var: Ska omsorgsboendets 120 platser ska byggas i en eller två etapper?
Efter en timmes debatt var kombattanterna överens om att de inte var överens, och att de inte skulle kunna komma överens. Majoritetens två etapper – 60 platser nu och 60 platser senare – gick som väntat vinnande ur striden.
Märkligt är att majoriteten inte bygger för framtiden när man ändå bygger och demografikurvorna ser ut som de gör.
Det ser bra ut, konstaterade kommunalrådet Lorents Burman (S) när han inledde debatten om planeringsförutsättningar för budget och plan 2023–2027. Arbetslösheten är låg, fler är i arbete, befolkningen ökar.
Oppositionsrådet Andreas Löwenhöök (M) var inte lika entusiastisk: Stora etableringar ger stora möjligheter men också stora utmaningar, sa han, och pekade på inflyttningen och kompetensförsörjningen som två stora problemområden.
Och föreslog en skattesänkning på 10 öre 2024 med målet att på några års sikt sänka kommunalskatten med 50 öre. För att inte riskera att skattesatsen får folk att välja bort Skellefteå.
2022 uppgick den totala kommunalskatten – kommun plus region – i Skellefteå till 33,95 procent, den 70:e högsta i Sverige.
Men intresset för att sänka skatten var minst sagt svalt bland övriga partier. Och bäst så. Med de stora utmaningar som inte minst skolan och socialnämnden står inför. Lägg därtill alla investeringar som behöver göras i bland annat infrastruktur.
Givet att man behåller majoriteten efter valet gäller det för Socialdemokraterna att visa att man kan handskas med skattepengar på ett klokt sätt. Att man värnar välfärdens kärna. Att skolan, vården och omsorgen inte ska behöva leva under knapphetens kalla stjärna.
Liberalerna har det tufft. Inte bara nationellt utan också regionalt och kommunalt.
I Skellefteå tycks partiet dock ha lagt höstens interna bråk bakom sig och kan med det förhoppningsvis lägga all kraft och energi på politiken. Det hade varit välkommet. Det behövs liberala röster i politiken.
Men tiden för att hitta frågorna som kan vända utvecklingen minskar.
Samtidigt ska man ha klart för sig att många väljarbeslut sker under själva valrörelsen. Så än finns det tid.
En fråga som Liberalerna måste driva i den lokala valrörelsen är skolpolitiken.
Det är bara att titta på allehanda statistik för att inse att det i Skellefteå finns en betydande förbättringspotential. Men i stället för att fokusera på hur väl skolorna fungerar väljer Socialdemokraterna att såväl nationellt som lokalt fokusera på vem som driver dem.
Kunskap väger tungt, men är lätt att bära.
Klassresan börjar i klassrummet.
Sentenserna om skolans betydelse är många.
Ofta är det de svagpresterande eleverna som hamnar i fokus när skolan debatteras. Den gruppen är viktig. De måste få det stöd och den hjälp som de behöver.
Men i andra ändan på prestationsskalan finns de högpresterande och de särskilt begåvade eleverna. Det handlar lite generaliserande om elever som många gånger behöver andra utmaningar än sina klasskamrater. Och som är lätta att glömma bort.
Liberalernas Stina Engström hade skrivit två tänkvärda interpellationer i ämnet. En som riktade sig till högpresterande elever i grundskolan, en som riktade sig till högpresterande elever på gymnasiet.
Hon ville bland annat veta om de får det stöd som de behöver, om det tas hänsyn till deras studietakt.
De S-märkta svaren var svävande och tämligen intetsägande. Man kan sammanfattningsvis konstatera att den socialdemokratiska vägen mot en ”skola i toppklass”, som man utlovat, tar alldeles för lång väg att vandra.
Vi närmar oss valet. Tisdagens kommunfullmäktigesammanträde var mer ordrikt än vad det var högröstat. Men tonläget kommer successivt att höjas ju närmare valet vi kommer.
Då gäller det för väljarna att kunna skilja på vad som är tomma ord i ett hört tonläge och vad som är innehållsrika ord i ett lågt.