I flera år har kustfiskare, miljöorganisationer och forskare slagit larm om att strömmingen, eller sillen som den heter söder om Kalmarsund, har blivit alltmer sällsynt i Östersjön. De stora trålfartygen som fiskar i Östersjön är effektiva, alldeles för effektiva, och har pekats ut som det största hotet mot fiskbeståndet. Det finns goda anledningar att vara orolig, och Miljöpartiet har nu föreslagit ett omedelbart stopp för industritrålningen i Östersjön.
Familjeföretaget Oskars surströmming har funnits sedan 1955 i Tynderö och sålt sin klassiska surströmming i butiker över hela landet, men nyligen meddelade företagets ägare Jan Söderström att de beslutat att lägga ned verksamheten. Anledningen är bristen på strömming (SVT 21/7). Sedan 1970-talet har strömmingen minskat med 80 procent i centrala Östersjön, och bara de senaste fyra åren har beståndet minskat med 40 procent. Strömmingen har en viktig roll i Östersjöns känsliga ekosystem och när strömmingen blir mer sällsynt påverkar det hela havet.
Jan Söderström är tydlig med att han anser att det är det storskaliga industrifisket som har orsakat bristen på strömming. Det är han inte ensam om. Den ideella föreningen Sportfiskarna startade uppropet “Rädda strömmingen” för att uppmärksamma politiker på situationen. I kampanjen arbetade föreningen för att trålgränsen skulle flyttas längre ut för att skydda fiskbeståndet nära kusten, och kampanjen har fått gehör. Nu genomför Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ett projekt för att bättre skydda kustlekande bestånd av strömming i delar av Östersjön. Det innebär bland annat ett fiskestopp för det storskaliga industrifisket inom fyra till tolv nautiska mil utanför kusten.
Miljöpartiet anser däremot att det här är långt ifrån tillräckligt. De föreslår ett totalstopp för alla industritrålare på svenskt vatten snarast och därefter ett förbund mot industrifiske i hela Östersjön. Förbudet ska dock inte gälla det småskaliga fisket för konsumtion (SVT 21/7). Förslaget är betydligt mer långtgående än andra partiers politik på området, och sannolikt svårt att genomföra. En mer framkomlig väg vore att fortsätta flytta ut trålgränserna och göra dessa permanenta, samt minska fiskekvoterna.
Miljöpartiets förslag är radikala, men samtidigt behöver politiken bli betydligt mer radikal på det här området. Regeringen har gjort alldeles för lite alldeles för sent, trots att många påtalat vad som håller på att ske. Utan strömmingen riskerar Östersjön att bli ett dött hav, men vi har fortfarande möjlighet att stoppa utvecklingen.