Låt inte Sverige sluta som West Side Story

West Side Story är en odödlig historia.

Konflikten mellan de konkurrerande gängen Jets och Sharks, och Tonys och Marias kärlek som spirar däremellan, går att se i en nyinspelad version i regi av Steven Spielberg. En modern Romeo och Julia-saga med 50 år på nacken.

När det sista skottet skjutits står Maria ensam kvar, utan sin älskade Tony. Liksom många kvinnor i Sverige som förlorat sin älskade i skjutningar i de eskalerande gängkrigen.

Kvinnor finns i och i närheten av gängmiljön. Men deras liv och roll uppmärksammas sällan.

I fjol rapporterades om att polisen ser fler kvinnor i gäng. Uppdragen de får är ofta som lagerhållare eller kurirer, enligt en artikel i Göteborgs-Posten (20/5 2021). Men vissa är aktiva även i våldet.

En enkätundersökning som tidningen genomförde visade även att poliser upplever att det finns ett mörkertal.

Kvinnors kriminalitet är lättare att missa.

Det i sig är en anledning till att de blir attraktiva för att frakta eller förvara vapen och narkotika. Risken för upptäckt är mindre.

En polis i Göteborgs-Postens artikel skämtar om en ”rosa lagbok”, att mjukhandskarna åker på när en gärningsman är kvinna.

Så kan det inte vara i ett land där likhet inför lagen ska råda.

Polisens missar innebär att kvinnorna riskerar att missa den hjälp som finns att få.

I en studie från Linnéuniversitet i Växjö, som undersöker Fryshusets avhopparverksamhet Passus, konstateras att kvinnor haft kontakt med verksamheten i form av anhöriga. Det är något att vara vaksam på även om männen är dominerande i gängen.

Liknande problem finns i verksamheter som ska fånga upp ungdomar. I en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) om en annan Fryshuset-verksamhet vittnas om att de till en början hade svårt att få in tjejer i verksamheten.

En upplevelse som rapporten konstaterar knappast är unik utan går igen i många liknande verksamheter.

Men flickvänner och tjejkompisar är inte de enda kvinnorna i gängkriminella mäns liv. Mammorna spelar en avgörande roll.

I en text i Kvartal (11/12 2021) argumenterar Ulrika Nandra för att samtalet borde kretsa mindre kring pappornas frånvaro, och mer på hur man kan stötta de kämpande ensamstående mammorna.

Faktum är att det inte är en frånvarande pappa som är den viktigaste riskfaktorn utan en frånvarande förälder oavsett kön.

Det skapar risken att den andra föräldern ”kämpar ihjäl sig”. Att sorg, stress och fattigdom raserar förutsättningarna även för föräldraskapet.

Och oftast är det just mamman som står kvar, utan ork och resurser att hjälpa sitt barn. Det är problemet, inte att barnet i pappans frånvaro saknar en manlig förebild.

Flickvännerna kan vara i riskgrupp för att hamna där. En sådan utveckling har funnits länge i USA där pappor i fängelse blir en grogrund för en kriminalitet som går i arv.

Det är en möjlig utveckling att vara vaksam på.

I slutändan handlar det om kärlek. Det är oftast det som lockar in tjejer i gängen: de börjar som någons flickvän.

Det är vad som driver mammor att kämpa tills de går sönder. Och kanske är det vad som kan få männen att vända från det destruktiva.

Verkligheten är alltför lik fiktionen, men kanske behöver allt inte sluta i tragedi likt i West Side Story.