För allas rätt att bli föräldrar. Det är budskapet i den kampanj som Öppna Moderater, ungdomsförbundet MUF och partiets kvinnoförbund lanserade i samband med Stockholm Pride.
Det är mer tillspetsat än den visserligen viktiga men vid det här laget rätt intetsägande parollen ”för allas rätt att älska vem de vill”. Genom att under Prideveckan tydligt ta ställning för att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige lyfter M en känslig och kontroversiell fråga, som även splittrar HBTQ-rörelsen.
Att öka acceptansen för alternativa familjebildningar är och har varit en viktig del av kampen för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter. Insikten att alla familjer inte är kärnfamiljer, med blodsband mellan en mamma, en pappa och barn är viktig. Kärleken kan vara lika stark ändå.
Trots att det ofta lyfts just i samband med Pride, är surrogatmödraskap inte bara en HBTQ-fråga. Heterosexuella par drabbas också av ofrivillig barnlöshet, det finns många kvinnor som inte fysiskt klarar av att bära ett barn. Att då välja att skaffa barn med hjälp av surrogat utomlands har blivit allt vanligare. År 2020 var det för första gången fler barn som kom till Sverige genom den typen av arrangemang än genom utlandsadoptioner (DN 10/2 -20).
Omvänt är läggning eller könsidentitet sällan ett hinder för barnalstrande förutsatt att man har en livmoder. Lesbiska par kan ofta välja vem som bär barnet, och turas om att föda om de vill ha mer än ett barn. En del transmän behåller sin livmoder för att ha kvar alternativet att bära barn. Dock innebär surrogat i många fall den enda möjligheten homosexuella män att skaffa barn. Särskilt eftersom många länder inte tillåter samkönade adoptivföräldrar.
Någon okränkbar rättighet att bli förälder finns inte, för varken homo- eller heterosexuella. Det är en lätt invändning mot Moderaternas kampanj. Att något inte är en rättighet innebär dock inte att det inte ska vara tillåtet, eller göras krångligare än nödvändigt.
Inget svenskt parti är för att tillåta kommersiellt surrogatmödraskap, alltså när det sker mot ersättning. Förutom M är även Centerpartiet och Liberalerna för, och Miljöpartiet vill inte ta definitiv ställning utan se ännu en statlig utredning (DN 2/3).
Den SOU som kom 2016 landade i att det inte bör tillåtas, men den slutsatsen grundades sig mycket på att man ansåg att forskningsläget var oklart. Under åren som gått sedan dess har många barn kommit till genom metoden, och fler studier har kunnat genomföras. Kunskapsunderlaget växer med tiden, vilket gör att det finns anledning att ompröva frågan.
Även risken för tvång motiverade utredningens slutsats, men den risken finns även vid andra ingrepp. Det är svårt att garantera att inga aborter sker under påtryckningar, men att därför förorda att förbjuda abort vore absurt. Däremot måste vården erbjuda adekvat stöd genom processen, som måste föregås av gedigna utredningar av såväl surrogatmoderns som föräldrarnas lämplighet.
Barns bästa och surrogatmödrars kroppsliga integritet är värden som aldrig kan trumfas av barnlängtan. Så länge de sätts i första rummet bör det dock gå att utforma etiskt hållbar lagstiftning, som tillåter fler att uppleva babylycka.