Oktober blir november.

Då borde det rosa bandet bytas ut mot ett blått.

Fokus flyttas från bröstcancer till prostatacancer.

Men medan stadsbilden lyses upp av rosa band i oktober är det klent med de blå i november.

Varför det är så kan man fundera över. Inte minst när prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform.

2016 drabbades 10 473 män av prostatacancer, 7 558 kvinnor av bröstcancer och 6 437 personer av hudcancer (exklusive malignt melanom och basalcellscancer).

Man kan också fundera över varför det finns ett nationellt screeningprogram för bröstcancer. När det ännu inte finns något program för prostatacancer.

Förr om åren var den skillnaden förståelig. Metoderna att upptäcka allvarlig prostatacancer alltför osäkra. Men den medicinska utvecklingen går framåt. Nya, betydligt säkrare metoder har utvecklats. Och utvecklingen fortsätter.

Socialstyrelsen rekommenderade 2018 regionerna att se över och utveckla sin diagnostiska verksamhet för prostatacancer. Däremot bedömdes förutsättningar för allmän screening fortfarande vara otillräckliga eftersom tillgängliga diagnostiska verktyg är osäkra.

Region Värmland uppmanade män att gå och testa sig. Blekinge, Västra Götaland och Skåne följde efter. Jönköping, Kalmar och Östergötland är på ”g”.

På gång är också Region Västerbotten. Men med sedvanlig saktfärdighet. Det finns inga beslut, varken från politikerna eller från tjänstemännen.

Lägg därtill att köerna är långa. För ett halvår sedan fick västerbottningar som drabbats av prostatacancer vänta längst i hela landet på behandling. 213 dagar på operation. Det nationella målet är operation inom 61 dagar.

Att bli sjuk i Sverige har blivit något av ett lotteri. Du ska ha lite tur. Ha rätt sjukdom i rätt region, för att uttrycka sig drastiskt. För det handlar inte bara om vårdköer. Det handlar också om kvaliteten på behandlingen/ingreppet.

Det finns många perspektiv man kan anlägga på prostatacancervården.

Det finns en risk för överbehandling. Ja, biverkningarna av en operation är ofta svåra. I åtta av tio fall påverkas erektionen. Omkring en fjärdedel får problem med att kissa och med urinläckage.

Det ska vägas mot det faktum att män som deltar i regelbunden screening löper 30 procent mindre risk att dö i prostatacancer. Det visar en omfattande studie från Göteborgs universitet.

Många liv skulle alltså kunna räddas med allmän screening likt den som kvinnor får för bröstcancer.

Men i svensk sjukvård prioriteras ”bröstgummorna” före ”prostatagubbarna”. Man kan fråga sig varför.