Trots att de senaste veckorna präglats av mörka rubriker från kriget i Ukraina finns det ljusglimtar.
En av dessa är den starka solidaritet som svenskar visat med det ukrainska folket.
Alltifrån att samla ihop pengar, kläder och mat, för att skicka till Ukraina, till att bistå de flyktingar som tagit sig hit. En del öppnar sina hem och ger människor en trygg plats där de kan få vila ut.
Det svenska civilsamhället med dess ideella eldsjälar har varit avgörande för att det ska kunna ske effektivt och organiserat.
All hjälp har inte varit lika organiserad. Mycket har också uppstått spontant. När många velat hjälpa till har det också startas flertalet privata initiativ där det ibland saknas insyn från etablerade organisationer och/eller myndigheter.
Många av de som startat initiativen har kämpat hårt för att allt ska gå rätt till – och gjort ett fantastiskt jobb. Utan dem skulle mycket av det arbete som skett antagligen inte varit möjligt.
Men när allt fler erbjuder flyktingar att bo i deras hem finns det en oro hos polisen att människor riskerar att hamna hos fel personer.
I nuläget är polisen bland annat på plats vid färjeterminalen i Nynäshamn efter att ha fått larm om att vissa ”ljusskygga personer” försöker ta kontakt med de flyktingar som anländer med färjan från Polen.
I Svenska Dagbladet (20/3 2022) uttrycker polisen en oro för att människor ska tvingas in i prostitution eller arbetskraftsexploatering om fel personer får tag i dem.
Men det är inte bara människohandel som har gjort att ideella organisationer som Rädda Barnen bett folk att vända sig till etablerade organisationer i stället för att på egen hand ta emot flyktingar (Sveriges Radio 18/3 2022).
Av de som flyr krig är det många som är traumatiserade.
Det är viktigt att de som tar emot flyktingar är medvetna om att det inte alltid är enkelt.
Det behövs fler trygga boenden. Men för allas bästa måste det ske genom beprövade och väl genomtänkta processer.
Bland annat Stockholms Stadsmission har arbetat för att sammanföra de personer som vill hjälpa till med de flyktingar som behöver ett tillfälligt boende.
Men då säkerställer de först att personen som flyr inte behöver något särskilt typ av skydd, och att den är medveten om sin rättigheter i Sverige. De arrangerar även ett personligt möte med den som vill låna ut ett boende för att tillsammans ta fram en plan för hur det ska gå till och vad som är viktigt att tänka på.
Stadsmissionen finns även kvar som stöd för båda parterna under hela boendeperioden.
Det är tydligt att ideella organisationer, som varit med vid kriser tidigare, har med sig både viktiga erfarenheter och färdiga rutiner för att ingen ska riskera att behöva råka illa ut.
Det säger mycket om Sverige att så många vill hjälpa till och att så många är villiga att öppna upp sina hem för flyktingar.
Det är någonting vi ska vara väldigt stolta över.
För att Sverige ska klara av vad som kan bli det största flyktingmottagandet sedan andra världskriget behöver hela samhället hjälpa till. Nu är det viktigt att vi låter det svenska civilsamhället vara ledande i det arbetet.