Mikael Bengtsson: Långtidsarbetslösa drabbas värst av nedläggningarna

Ordern från regeringen är tydlig: Avbryt reträtten från landets kommuner.

Det är en bra order.

Många har sagt mycket om reformeringen av Arbetsförmedlingen. Kritiken har varit massiv från de kommuner som AF valt att lämna. I Västerbotten lades elva kontor ner. Fem blev kvar.

Eller som arbetsmarknadsminister Eva Normark (S) sa på en pressträff om läget på arbetsmarknaden dagen innan julafton: ”Vi måste se till att Arbetsförmedlingen finns lokalt närvarande i betydligt högre utsträckning än i dag.”

Vilket kan tyckas vara en senkommen insikt och ett senkommet uppvaknande. Det går inte att blunda för att Socialdemokraterna, med Stefan Löfven i spetsen, skrev under Januariavtalet. ”Bytte” bland annat omgörningen av Arbetsförmedlingen mot regeringsmakten.

Det går heller inte att blunda för att det var Centerpartiet som hårdast drev frågan om reformeringen – och de nya matchningstjänsterna.

Som i korthet ser ut så här: Arbetsförmedlarna ska dela in deltagarna i tre nivåer, utifrån hur lätt eller svårt de har att få ett jobb. De fristående aktörernas ersättning blir högre för de arbetssökande som bedöms ha svårare att få jobb.

Men enligt forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) är profileringsverktyget ”inte tillräckligt bra anpassat till att de arbetssökandes jobbchanser minskar ju längre tid de har varit arbetslösa.” (Publikt 15/4 2021).

I regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen drar regeringen ner på ambitionerna vad gäller bland annat matchningstjänsterna. Från att de ska ”öka väsentligt” till att de bara ska ”öka”. Ordklyveri, ja, men sådant är viktigt inom politiken.

En linje som kritiseras hårt av Centerpartiets ekonomiskpolitiske talesperson Martin Ådahl: ”Det är väldigt olyckligt när arbetsmarknaden skriker efter matchning – det är motsatsen till att anpassa sig efter verkligheten”, säger han till TT Nyhetsbyrån (23/12 2021).

Arbetsförmedlingen har gått från att vara en myndighet med lågt förtroende hos allmänheten till att bli en myndighet med ännu lägre förtroende. Arbetslösa har successivt fått allt svårare att få rätt hjälp.

Det är tråkigt att behöva konstatera att de arbetslösa i allmänhet och de långtidsarbetslösa i synnerhet har blivit ett slagträ i den politiska debatten om hur Arbetsförmedlingen ska fungera, vad de ska göra och vilka åtgärder som behövs för att få fler i arbete.

Det kvittar om det är lågkonjunktur, högkonjunktur eller mittemellan. Det är de med svag förankring på arbetsmarknaden som har det svårast, som behöver mest hjälp. De som har låg eller ingen utbildning, som varit arbetslösa under en längre tid.

Trots att Sverige går för högvarv, pandemin till trots, har 180 000 av de arbetslösa varit utan arbete i mer än ett år.

De blir inte hjälpta av att sedan omdaningen av Arbetsförmedlingen inleddes 2019 har mer än hälften av kontoren lagts ner.

Det finns mycket att säga om den ”gamla” arbetsförmedlingen. Det är till exempel inte hållbart med en myndighet som nästan sju tio företag, som rekryterar via myndigheten, tycker att den fungerar dåligt eller mycket dåligt.

Men på vägen mot någonting nytt, förhoppningsvis bättre och effektivare, där fristående aktörer ska hjälpa arbetssökande med att hitta relevanta jobb, och Arbetsförmedlingens huvuduppgift blir att se till att allt fungerar som det ska, måste de enskilda människorna, de som får nej efter nej på jobben de söker, få den hjälp de behöver.

Ett mått på hur illa det fungerar i dag är att titta på avståndet till närmaste arbetsförmedling. Det har Sveriges Radio Ekot gjort och kommit fram till 45 000 västerbottningar har mer än fyra mil till närmaste kontor.

Nationellt handlar det om nästan en kvarts miljon människor.

Bland dem finns det personer med språkproblem, som har svårt att sköta vad som skötas skall på distans.

Det är väldigt lätt att hålla med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark när hon konstaterar att ”utifrån hur verkligheten ser ut när det gäller arbetslösheten är det helt avgörande att AF finns närvarande lokalt och kan samverka.”

För det är inte acceptabelt att personer som står långtifrån arbetsmarknaden drabbas av politikernas reformiver.

Arbetsförmedlingen behöver reformeras. Men reformeringen får inte gå ut över de som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Nu är det upp till bevis för Eva Normark och kompani att se till att Arbetsförmedlingen finns på fler platser i fler kommuner i landet. Om så inte blir fallet är det ett svek mot de som är arbetslösa.