Ledare: Lägg ned hästgymnasierna utan hästar

Hästsport är på allvar i Sverige. Hästnäringen omsätter över 30 miljarder årligen och ger jobb till nästan 20 000 personer. Dessutom har landets hästpopulation en enorm betydelse på många andra – betydligt mer svårmätbara – sätt. Umgänget med hästar har visat sig öka både den fysiska och psykiska hälsan hos många människor. Att det finns välutbildade och kunniga människor inom hästbranschen är därför väldigt viktigt. Många av dessa utbildas i dag på landets gymnasieprogram med hästinriktning. Dessa finns från norr till söder. Vissa är kommunala, andra har enskilda huvudmän. Sen finns också riksanläggningarna Flyinge i Skåne, Strömsholm i Västmanland och Wången i Jämtland. Rimligtvis ska alla dessa utbildningar vara av liknande kvalitet och ha samma förutsättningar. Kommunerna som bekostar utbildningarna borde dessutom vara noga med att ställa krav på att den som driver en gymnasieskola gör det på rätt sätt. 

Tyvärr är så sällan fallet. Det visar en granskning av yrkesgymnasierna som tidningen Sydsvenskan gjort. Bland annat avslöjar man att när det gäller hästprogram ser det väldigt olika ut – trots att skolorna på papperet ska ge samma utbildning. Medan vissa skolor har egna anläggningar med personal och hästar vilket ger eleverna såväl mycket stalltid som ansvar för hästomsorg och många ridtimmar, har andra bara ridning på schemat någon timme i veckan då man hyr in sig på en lokal ridskola. En lösning som inte ger ungdomarna tillgång till den kunskap de behöver i sitt framtida yrkesliv.

“För att vara en attraktiv arbetstagare måste du kunna häst. Det är inget du kan läsa in i en bok, det bygger man upp över tid genom att vara nära hästar och lära sig grunderna om foder, utevistelse, stallmiljö och allt som är kopplat till hästhållningen”, säger Karolina Lagerlund, vd på Hästnäringens nationella stiftelse, en paraplyorganisation för hästnäringen i Sverige (Sydsvenskan 19/4).

De gymnasieskolor som anordnar hästutbildning utan hästar, bland annat Realgymnasiet som finns till exempel i Borlänge, Sundsvall, Skövde, Västerås, Eskilstuna och Gävle, lurar inte bara eleverna på kunskap. De håvar dessutom in en massa extrapengar eftersom de får ersättning för kostnader de inte har. Något som i princip aldrig ifrågasätts. 

Några kommuner som faktiskt satte ned foten häromåret var Trollhättan och Vänersborg vars gemensamma gymnasieförbund, Kunskapsförbundet väst, vägrade betala ut den alltför höga ersättningen till Realgymnasiet. Kommunerna startade en likadan utbildning som drevs på samma sätt som Realgymnasiets och kom fram till att kostnaden för utbildningen är 172 142 kronor per elev och år, att jämföra med riksprislistans 249 000 kronor per elev och år. Den lägre summan erbjöd man Realgymnasiet, som dock överklagade. Och förlorade. Märkligt nog är det inga andra kommuner som följt i de västsvenska spåren. 

Situationen med de många hästgymnasierna utan hästar är ett svek mot såväl ungdomar som mot skattebetalare. Och mot hästnäringen. Det är helt orimligt att ersättningen från kommunerna är lika stor per elev till Flyinge och Strömsholm som till Realgymnasiet med sina noll hästar. Och det är orimligt att många av de som går program med hästinriktning inte får den utbildning de ska ha. Gör om och gör rätt. Utan egen anläggning – inget hästgymnasium.