En bro från Västerbotten till andra sidan Kvarken och våra finska grannar.
Tanken är inte ny, men den har fått ny luft efter att två infrastrukturexperter nyligen presenterat ett nytt förslag i tidningen Vasabladet.
Förslaget består av två alternativ: Antingen en fast förbindelse mellan Björköby till Ostnäs eller mellan Holmsund och Klobbskat. De olika sträckningarna innebär olika avstånd och prisklasser.
Kvarkenrådet ställer sig positiv till förslaget och vill se djupare analyser och utredningar. Priset är inte avskräckande för denna typ av infrastruktursatsning: Mellan 30 till 50 miljarder för en sträckning på mellan 60-76 kilometer. Därmed skulle gränspendlare och varor kunna transporteras mellan Umeå och Vasa på cirka en timme. Att kalla det för en resemässig revolution är att använda små ord.
En av de två experterna, Antti Talvitie som sysslar med transportfrågor, säger till Vasabladet att fördelarna är många:
– Fartygstrafiken är känslig för störningar, som strejker. För gods norr om Tammerfors skulle Kvarkenförbindelsen spara mycket tid, mer än tio timmar då man slipper färjetidtabellerna.
I dag saknas det regeringsstöd på båda sidorna Kvarken för en fast förbindelse, men det betyder inte att frågan inte väcks med jämna mellanrum i riksdagen. Bland annat riksdagsledamoten Nina Lundström (L) har anfört en bro över Kvarken som en gränsregional boost.
Och i början av 2010-talet efterfrågade dåvarande Folkpartiet en ”visionär planering” av en långsiktig lösning för transportfrågorna över Kvarken, som skulle förbinda Västerbotten med Österbotten på samma sätt som Öresundsförbindelsen fört Sverige och Danmark närmare varandra.
Samtidigt är det viktigt att använda de bitvis brutala lärdomarna från södra Sverige i ett fortsatt arbete för att etablera en fast förbindelse mellan Sverige och Finland. Gränsregioner kräver mer än bara fasta förbindelser för att närma sig varandra.
Nyligen firade Öresundsförbindelsen 20 år. Det har varit två decennier fyllda av både med- och motgångar.
Inte minst de senaste fem åren har varit en kalldusch över ett regionalt samarbete som många trodde skulle sköta sig själv i och med byggandet av bron. Men regeringar är sina egna nationer närmast och utan en tydlig politisk överenskommelse om vikten av att överbrygga gränshinder har Öresundsbron med tiden skapat alltmer frustration för vardagspendlare.
Fortfarande, 20 år efter brons öppnande, återstår många praktiska smådetaljer att ta hand om. Lägg därtill att den svenska och den danska regeringen försökt övertrumfa varandra med drakoniska åtgärder med syfte att stränghetssignalera åt respektive inhemsk opinion både under migrationskrisen 2015 och under pandemin, vilket har gjort det tydligt att Sverige och Danmark saknar en gemensam plan för hur Själland och södra Sverige gemensamt ska kunna ta sig an aktuella utmaningar.
Häromdagen skrev de två journalisterna Thomas Hedberg och Marie Bosund Hedberg, som vid byggandet av Öresundsförbindelsen var Öresundskonsortiets informationsansvariga, en debattartikel i Sydsvenskan (19/7). De påpekade att det fortfarande finns flera ”surdegar” att ta hand om, bland annat olika regler gällande arbetsmarknads, bostadsmarknad och utbildningsväsendet.
Den typen av gränshinderfrågor måste lösas före Sverige bygger nästa nationsöverbryggande bro, oavsett om det blir en till Öresundsförbindelse eller en bro över Kvarken.