Orimligt. Svårt sjuka barn och kvinnor som stängs in i patriarkala strukturer är inte ovanliga följder av kusinäktenskap. Därför bör det förbjudas.
När människor som är nära släkt skaffar barn med varandra så ökar riskerna för att barnen ska få ärftliga sjukdomar, medfödda missbildningar, dö i spädbarnsdöd eller ha en utvecklingsstörning markant. Det vet alla inom barnsjukvården. De möter i princip dagligen vad som högst troligt är resultatet av kusingiften i flera generationer.
Kopplingen mellan kusingifte och en ökad risk för genetiska störningar hos barn är väl belagd i studier från flera länder, bland annat Storbritannien, där man på ett tidigt stadium kartlade barn till föräldrar med ursprung i Pakistan, där kusinäktenskap är relativt vanligt och socialt accepterat. Forskarna kunde notera att bland dessa barn var det dubbelt så vanligt med missbildningar i jämförelse med barn där föräldrarna inte hade någon genetisk koppling. Risken för dödfödsel och spädbarnsdöd var 40 gånger förhöjd för mödrar av pakistanskt ursprung jämfört med för mödrar med europeiskt ursprung.
I Sverige har myndigheterna länge, av rädsla för att peka ut eller uppfattas som rasistiska, stuckit huvudet i sanden. Detta trots att de professioner som möter barn med olika svårigheter på senare år kunnat notera att en orimligt hög andel av dessa barn har föräldrar med rötter i delar av världen där äktenskap mellan nära släktingar är vanligt, som Mellanöstern, Nordafrika och Sydasien.
Samtidigt som Socialstyrelsen och sjukvården är noga med att varna och uppmärksamma risker vid alltifrån rökning till graviditet hos kvinnor över 40 och spädbarns sovvanor har det varit knäpptyst om riskerna med föräldrar som är släkt. Något som inte minst är ett stort svek mot de som lämnas ovetande, vilket väldigt ofta är fallet med människor som gift sig och skaffat barn med sin kusin.
I en krönika i tidningen Sjukhusläkaren skriver överläkare Camilla Starck: “Det är orimligt i ett upplyst samhälle att inte informera om riskerna med kusingifte. En väsentlig andel av befolkningen har dessutom ursprung i länder där kusingifte är vanligt. Det är orimligt att vi inte använder oss av den kunskap som finns för att förhindra att barn dör eller blir sjuka och att hederskultur styr människors liv. Jag hoppas att vi framöver ser ändring, för allas väl” (Sjukhusläkaren 24/2 -20).
Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Nu kan en förändring äntligen vara på väg. Den 8 oktober överlämnade Utredningen om förbud mot kusinäktenskap sina förslag till justitieminister Gunnar Strömmer (M). Utredningen konstaterar att kusinäktenskap förekommer i Sverige i en “inte obetydlig omfattning”. Både de allvarliga riskerna för de barn som föds inom kusinäktenskap och att kusingifte cementerar hedersförtryck och stänger in flickor och kvinnor i patriarkala normsystem uppmärksammas.
Man föreslår därför att ett förbud mot kusinäktenskap införs i äktenskapsbalken. Förbudet ska även omfatta äktenskap mellan ett syskon och ett syskonbarn. Justitieministern meddelade i samband med att utredningen var klar att målet är att en ny lag ska träda i kraft den 1 juli 2026.
– Frågan om förbud mot kusinäktenskap är en viktig pusselbit i arbetet för att säkerställa var och ens rätt att forma sitt eget liv, sade Gunnar Strömmer.
Så är det. Sällan har en lagändring varit mer nödvändig. För barnen, hälsan, friheten och jämställdheten. Kusinäktenskap hör inte hemma i vårt samhälle.