Dokumentären "Smalast vinner" sänds just nu på SVT. Den beskriver smalhetsnormen som sprids i sociala medier.
Att vara tjock var aldrig trendigt, men 2010-talet tillhörde utan tvekan mer kurviga kroppar. Nu har pendeln svängt, med besked. Egentligen erbjuds väldigt lite nytt i SVT-dokumentären Smalast Vinner, som tittar närmare på hur kroppsideal påverkar unga tjejer, men den formulerar väl en lägesbild över var vi just nu befinner oss i kriget mot kvinnokroppen.
Kroppsaktivismen har blivit hopplöst ute. Dess fall var delvis rimlig och befogad kritik om att även om kropparna som ses posera i underkläder i sociala medier är rundare är själva poserandet, fotandet och redigerandet för bilderna fortfarande tecken på ett osunt kroppsfokus. Nackdelen med att luften gick ur rörelsen är att unga tjejer nu erbjuds väldigt få alternativ till det utmärglade, heroin chic-ideal från tidiga 2000-talet som nu kommit tillbaka med besked.
Kate Moss må sagt att hon ångrar den famösa sägningen – "Nothing tastes as good as skinny feels" – men på Tiktok och Instragram har en ny generation unga, magra tjejer gjort det till sitt mantra. Det är klart det påverkar ännu yngre tjejer, med blicken på skärmen.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är skribent på Liberala Nyhetsbyrån.
Att algoritmen blixtsnabbt plockar upp vad betraktaren stannar vid, reagerar på, är det lätt att flödet fylls och svämmar över med närmast proana klipp. Alltså innehåll som argumenterar för anorexia som en "livsstil" och inte den dödliga sjukdom det faktiskt är. Klart det gör det svårare för unga att hitta till rätta i sin kropp.
I dokumentären påpekar Irena Pozar, redaktör för klassiska tjejtidningen Veckorevyn, att influensers ofta spelar en dubbel roll som både förövare och offer.
Det är sant, men det är inte de enda dubbla rollerna de spelar. Många influensers tjänar på att prata om sin skeva kroppssyn, det skapar igenkänning hos och stärker på så vis den parasociala relationen med följarna. De är stöttande storasystrar som vet hur det är, men basunerar också ut idealet de känner sig förslavade under till sina "småsystrar".
För det har de tveklöst ett ansvar. Folk ska inte ställas till svars för sin kropp – men likväl för hur de väljer att porträttera den online för sina till stor del unga följarskara.