Oacceptabelt, tycker statsminister Stefan Löfven (S).
Den här gången är det inte svårt att hålla med. Hoten mot Folkhälsomyndighetens personal är oacceptabla.
Precis som hoten, hatet och personangreppen på politiker, journalister och opinionsbildare, på anställda i rättskedjan och vissa statliga myndigheter. I kommuner och i regioner.
Coronapandemin har visat sig vara en häxbrygd av frustration, ilska och konspirationsteorier. Underblåst av debatten på sociala medier, av hätska utspel från politiker, debattörer och etablerade forskare.
Hoten och hatet mot Folkhälsomyndigheten har eskalerat. Flera i ledningen behöver polisskydd. En brevskrivare vill till exempel se statsepidemiolog Anders Tegnell arkebuserad i direktsänd tv. (Svenska Dagbladet 18/2 2021)
Enligt Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson utreds flera av dödshoten av polisen.
Någonstans har det gått snett, mycket snett när det offentliga samtalet genomsyras av hat och av hot. När personer som gör sitt yttersta för att värna liv och hälsa blir hatade, hotade.
Ett av coronapandemins bottennapp stod KD-ledaren Ebba Busch för när hon i somras påstod att regeringen ”med berått mod” tillåtit en stor smittspridning. Självklart har det sagts värre saker. Men nu är Ebba Busch inte vem som helst. Hon är partiledare för ett riksdagsparti och borde agera därefter.
Visst ska vi kunna diskutera om åtgärderna var de rätta, om de sattes in i rätt tid. Men det ska göras civiliserat.
Nu är det långtifrån bara Folkhälsomyndighetens ”höjdare” som hamnat i hatets skottglugg. Ute i regionerna är det tufft för vaccinationssamordnarna. Ekot har varit i kontakt med ett tiotal och alla utom en beskriver en utsatt arbetssituation. (Sveriges Radio 19/2 2021)
Ett samtals- och debattklimat genomsyrat av hat och hot är ett hot mot det öppna samhället. Hatet och hoten är som droppen som urholkar stenen. Till slut finns det ingen sten, inget debattklimat kvar att värna.
Nu är förhoppningen att vaccinet ska göra sitt. Att de visar sig vara verksamma även mot nya mutationer. Att läkemedelsbolagen levererar enligt plan. Att coronapandemin successivt ska mattas av och klinga ut.
Eller som Anders Knape, ordförande i Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), skriver på Norrans debattsida (23/2 2021): ”Regionernas kapacitet är inte den stora frågan här. /…/ Det är läkemedelsbolagens förmåga att förse oss med vaccin som bestämmer takten för vaccinationerna. Just nu levererar de med väldigt lågt tempo.”
Det är lätt att förstå frustrationen. Både hos SKR och hos de som väntar på att vaccineras. Men om någon ska tadlas så är det läkemedelsbolagen som inte levererar. Inte vaccinatörerna eller vaccinsamordnarna.
Myndighetspersoner och vaccinationssamordnare. Forskare, journalister och debattörer har fått sin beskärda del av hatet, av hoten. Den dagen coronapandemin blåst över, när medias intresse för Folkhälsomyndighetens arbete svalnar lär hotbilden successivt tonas ner, steg för steg ebba ut.
Däremot försvinner inte hatet och hoten mot andra myndigheter och dess personal: Kronofogden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Anställda på kommunernas socialkontor. För dem har hatet och hoten inget slutdatum. Deras otrygghet i jobbet är av en mer permanent natur.
Hat, hot och personangrepp är ett problem. Som växer. Dag för dag. Många drabbade funderar på att byta jobb. Viktig kompetens riskerar att försvinna. Vilket hade stått samhället dyrt.
Precis som när det gäller att stoppa smittspridningen har vi alla ett ansvar. Det är viktigt att kunna skilja på kritik och hat och hot. Hatet och hoten får aldrig accepteras eller normaliseras. Då är vi och demokratin som vi känner den riktigt illa ute.