Det är ett bekymmersamt läge.

Hon har helt rätt, Anna-Lena Danielsson (S), hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande.

Efter fem månader backar länets vård med 235 miljoner kronor.

Till det kommer de strukturella problemen.

Den här våren har varit allt annat än normal. Coronapandemin har skördat otaliga offer, både mänskligt och ekonomiskt.

En stor del av regionens underskott kan också förklaras med corona/covid-19. Kostnader som är direkt hänförbara till utbrottet av coronavirussjukdomen uppgår till 29 miljoner kronor. Patienter avbokar besök till sjukvård och tandvård.

Utgifterna ökar samtidigt som intäkterna minskar.

Årets underskott mot budget är självklart ett problem. Lek med tanken att året fortsätter som det börjat. Enkel matematik pekar då på ett underskott i dryga halvmiljardklassen.

Underskott i samband med extraordinära händelser är oftast hanterbara.

Problemet är snarare att Region Västerbotten sedan lång tid tillbaka redovisat underskott i sin ekonomi.

Ska sanningen fram har Region Västerbotten inget SM-guld i ekonomi.

Västerbotten tillhör de regioner där sjukvårdsekonomin är särskilt ansträngd.

Det grundläggande problemet, som Region Västerbotten delar med övriga vårdsverige, är att efterfrågan på vård har ökat.

Vi har en åldrande befolkning. I takt med stigande ålder får man fler sjukdomar. Men vi har också blivit bättre på att behandla och bota sjukdomar, och det tar ganska mycket resurser.

Med andra ord: När coronakrisen är över väntar nästa. En ekonomisk sådan.

Hur hälso- och sjukvården organiseras är i grund och botten en politisk fråga. I Västerbotten är den rödgrön.

Det handlar hela tiden om en avvägning mellan mindre utgifter (mindre vård) och mer inkomster (skattehöjningar). Ingen av frågorna tillhör den valvinnande kategorin. Därför ser sjukvården också ut som den gör. Ett hopkok av ideologiska ställningstaganden, storslagna futuristiska visioner och krass ekonomisk verklighet.

Så ser det ur i Sveriges samtliga regioner. Vissa lyckas bättre med vårdköerna, andra bättre med ekonomin.

Hur som helst: Den där vackra och omhuldade tanken om en jämlik sjukvård efter behov förblir en dröm så länge regionerna inte strävar åt samma håll. En jämlik vård blir omöjlig att nå.

När hälso- och sjukvården i Västerbotten gick in i 2020 hade man en plan. Det skulle sparas över en halv miljard kronor på tre år. De största besparingarna någonsin.

Den onda spiralen snurrar och snurrar. Många kliniker har en beläggningsgrad på över 100 procent. Personalbrist gör att vårdplatser försvinner. Det gör att vårdköerna ökar. Bristen på vårdplatser gör att personalen inte kan göra ett bra jobb.

Stress, vantrivsel, dålig arbetsmiljö. Vårdpersonal lämnar. De som blir kvar riskerar att få en ännu sämre arbetsmiljö. Den onda spiralen snurrar och snurrar.

Den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten har i och med conorapandemin fått lite oönskat andrum i de vardaliga besparingsbestyren. Eller som Ann-Lena Danielsson konstaterar: Vi hade en omställningplan för en ekonomi i balans, som vi bara till viss del följer.

Nu finns det förmildrande omständigheter när det gäller regionens ekonomi. Det kommer det inte att finnas på andra sidan conorapandemin. Då är det upp till bevis för de rödgröna i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet.

Frågan är om de har viljan och modet att göra vad som behöver göras för att få ekonomin på rätt köl. Har de har viljan och modet är det frågan om de också har styrkan att göra det.