Mats Persson (L), arbetsmarknadsminister på besök i Skellefteå hösten 2024.
Få saker skapar ett så stort sår i själen hos människor som att inte ha ett sammanhang. Att tvingas leva vid sidan av det samhälle man egentligen borde vara en del av. Att ständigt kämpa för att hålla näsan ovanför den ekonomiska vattenytan, att inte kunna vara den goda vuxna förebild för sina barn man önskar och känna att ingen efterfrågar det man kan, gör ont.
Med få undantag är arbetslöshet en djup olycka för de som drabbas. Att det skulle finnas stora grupper i vårt samhälle är fullt nöjda med att gå och dra benen efter sig och leva på det lilla skattebetalarna förser dem med är knappast med verkligheten överensstämmande.
Ändå är det den bild som arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) målar upp när han slår fast att “det är för slappt idag” och “kraven på de arbetslösa måste skärpas” (DN 25/1). Statsrådet Persson borde fundera över hur det faktiskt är för den som kämpar är att försöka få fäste på arbetsmarknaden samtidigt som arbetslösheten stiger, konkurserna slår i taket och allt fler företag tvingas göra sig av med personal. Särskilt som många av de enklare jobben, som passar individer utan högre utbildning eller perfekta språkkunskaper, rensats bort, och jurister, ekonomer och sjukvårdspersonal förväntas ägna en del av sin arbetstid åt att sortera post, tömma diskmaskiner och byta toners.
Arbetsmarknadsministern menar i DN att det finns två huvudförklaringar till den höga arbetslösheten i Sverige. En är det ekonomiska läge som uppstått efter Rysslands anfall mot Ukraina. Den andra är tidigare regeringars misslyckande med migrationspolitiken.
– Vi har ärvt en stor integrationsskuld med för hög asylinvandring under många år. Vi har stora integrationsproblem med en grupp som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden, säger han.
Mats Persson (L), arbetsmarknadsminister på besök i Skellefteå hösten 2024.
Persson har rätt i att den omfattande invandringen, såväl av asylsökande som anhöriginvandrare, har lett till en situation där människor inte kunnat integreras på det sätt de borde. Samhället har inte hunnit, kunnat eller orkat att öppna de nödvändiga dörrarna för så många på en och samma gång.
Samtidigt går dessa människor inte att piska eller svälta in på arbetsmarknaden. Lika lite som att det skulle falla väl ut att tvinga långtidsarbetslösa akademiker över 60 att sitta av ytterligare tid på meningslösa gruppaktiviteter där de matas med självklarheter.
I dag utgörs gruppen arbetslösa till tre fjärdedelar av personer som antingen saknar gymnasieutbildning, är utomeuropeiskt födda, har funktionshinder eller är över 55 år. Något som visar att vi helt klart skulle behöva en allomfattande attitydförändring i samhället där såväl enkla jobb som äldre medarbetare uppvärderas ordentligt.
Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Det som också verkligen är nödvändigt för att ge fler människor en chans till egenförsörjning är en arbetsmarknadspolitik som aktivt underlättar för företag att växa och anställa. Tvärtemot vad som sker idag alltså.
Regeringen höjde arbetsgivaravgifter när de borde sänkts ytterligare. Den har inte sänkt elskatten, något som skulle gynnat näringslivet. Inte heller agerade regeringen när Riksbanken skoningslöst höjde räntorna mer än vad många experter bedömde var nödvändigt för svenska låntagare, inklusive företagen. Om det är något som är tydligt av den olyckliga utvecklingen är det därför att det är kraven på regeringen som måste skärpas.