Flexibilitet. Att möjliggöra för arbetstagare att få större inflytande över sitt schema är en hållbarare lösning än statligt reglerad arbetstidsförkortning.
Tanken på kortare arbetsdagar med bibehållen lön låter förstås lockande. Att få mer tid för familj, vänner och återhämtning framstår som den perfekta lösningen för alla som kämpar med att få ihop livspusslet. Det är en dröm för många att kunna få balans mellan jobb och privatliv utan att behöva göra avkall på sin lön. Men bakom den enkla och tilltalande idén, gömmer sig stora risker för Sveriges ekonomi.
För att på riktigt skapa ett hållbart arbetsliv måste vi istället hitta fler flexibla och individanpassade lösningar som gynnar både arbetsgivare och arbetstagare.
Idén om sex timmars arbetsdag är långt ifrån ny. Redan på 1970-talet lyftes förslaget som en väg till bättre livskvalitet och effektivitet. Även på senare år har frågan upprepade gånger återkommit i diskussionen om framtidens arbetsliv, men tack och lov aldrig fått brett genomslag (AV 17/4).
Det största problemet med drömmen om statligt reglerad arbetstidsförkortning är dess påverkan på svensk ekonomi. En aktuell rapport från Konjunkturinstitutet visar hur en arbetstidsförkortning från 40 till 38 timmar per vecka skulle innebära en BNP-minskning på 230 miljarder kronor, baserat på förra årets siffror.
Även arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen har kommit fram till liknande slutsatser. I en medlemsundersökning ställdes frågan ”om arbetstidsförkortningen på (35 timmar per vecka) skulle lagstadgas, hur bedömer du att det skulle påverka din verksamhet?” Rapporten visar att nästan nio av tio företag bedömer att produktionen skulle påverkas negativt och slå hårt mot en internationellt konkurrensutsatt och välfungerande teknikbransch (TT 11/12).
Förespråkarna för arbetstidsförkortningen lyfter ofta fram stress och ohälsa som argument. Exempelvis har Annika Strandhäll (S) tidigare pekat på att en förkortad arbetstid kan minska antalet sjukskrivningar (SVT 10/8). Men lösningen på komplexa problem som stress och arbetsrelaterad ohälsa är inte så enkel som att lagstifta fram färre timmar för alla.
Utmaningen ligger snarare i hur vi organiserar och hanterar arbetslivet. Många arbetsmiljöproblem kan lösas utan att slå mot ekonomin. Genom att exempelvis försöka ge personal i välfärdsyrken, där utbrändhet är vanligt, större inflytande över sina scheman och tillåta flera flexibla lösningar, där tjänster exempelvis delas mellan jobb på akutmottagning och öppenvårdsmottagning under kontorstid, går det absolut att skapa en bättre balans mellan arbete och privatliv. Ett utökat inflytande, och där det är möjligt, förtroendearbetstid eller flextid kan förbättra arbetsmiljön utan produktiviteten rubbas och löneutvecklingen tvärnitar.
Riksdagsledamoten Annika Strandhäll (S) är ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Hon driver frågan om en generell arbetstidsförkortning i Sverige.
En generell arbetstidsförkortning tar inte heller hänsyn till de specifika behoven inom olika branscher. Exempelvis kommer inte patienter, äldre i behov av hemtjänst eller barn på förskola plötsligt att ha minskade behov. För personer i yrken som arbetar med dessa grupper kommer det inte att gå att arbeta färre timmar utan att patienterna, de äldre eller barnen påverkas negativt. Däremot bör det vara möjligt att i högre grad få framföra önskemål runt schema.
För att skapa ett hållbart och produktivt arbetsliv måste vi hitta lösningar som både tar hänsyn till verksamheters krav och ekonomi och till olika branschers behov samt medarbetares individuella förutsättningar. Kortare arbetstid är ingen universallösning, istället behövs flexibilitet, balans och effektivitet för att kunna möta både ekonomiska och sociala utmaningar.